Tungotal är tal som sker i extatiskt tillstånd, ofta bestående av obegripliga stavelser. Det finns som fenomen också inom andra religioner än kristendomen. Urkristendomen var kraftigt extatiskt på det hellenistiska området. Då föddes en uppfattningen att tungotalet skulle vara ett tydligt tecken på att man är uppfylld av den heliga Anden.
Inom väckelsekristna och karismatiska rörelser uppskattar man fortfarande tungotal. Aposteln Paulus lärde dock att tungotalet är en av nådegåvorna, men inte den viktigaste. Den bygger upp församlingen först då talet uttyds. Att uttyda tungotalet kräver en särskild nådegåva.
Den första pingsten upplevde man ett under när människor som talade olika språk förstod apostlarnas tal (Apg. 2:4-11, se även 1 Kor. 14:1-19). Detta tal var inte ett obegripligt extatiskt tal som skulle ha behövt speciell tolkning med hjälp av någon nådegåva. De människor som var på plats hörde de obildade apostlarna tala just deras eget modersmål. Händelsen var ett tecken på att evangeliet är till för alla.