Själavård är ett sätt att hjälpa en enskild människa i frågor som rör hennes liv, människorelationer och Gudsförhållande. Själavården är ett personligt samtal med en präst eller en lekman. Vid sidan av den enskilda själavården talar man om allmän själavård som förverkligas på olika sätt i församlingens arbete, framför allt i gudstjänsten.
Den vanliga formen för själavård är samtal eller möjligen en längre serie av samtal. Det är också möjligt att kombinera samtalet med bibelläsning, bikt eller nattvard. Själavården omfattas alltid av tystnadsplikt. När någon biktar sig för en präst är tystnadsplikten absolut (se bikthemlighet). Enligt kyrkolagen får varken den person som har biktat sig eller innehållet i bikten avslöjas.
Den som behöver själavård kan ta kontakt med sin församling eller vända sig direkt till en församlingsanställd eller någon som arbetar i församlingarnas gemensamma specialuppgifter, till exempel familjerådgivare eller sjukhussjälavårdare. I vissa församlingar finns det jourhavande präster eller speciella jourtider för själavården. Kyrkans samtalstjänst är också ett redskap för själavård.