Själavård är att hjälpa den enskilda människan i frågor som rör hennes liv, människorelationer och Gudsförhållande. Själavård är ett personligt samtal med enpräst eller en lekman. Vid sidan av den enskilda själavården talar man om allmän själavård som förverkligas på olika sätt i församlingens arbete, framför allt igudstjänsten.

Den vanliga formen för själavård är samtal eller möjligen en längre serie av samtal. Det är också möjligt att kombinera samtalet med bibelläsning, bikt eller nattvard. Själavården omfattas alltid av tystnadsplikt. Då man biktar sig för en präst är tystnadsplikten absolut. Enligt kyrkolagen får varken den person som har biktat sig eller innehållet i bikten avslöjas.

Den som behöver själavård kan fråga om möjligheter till själavård i sin församling eller vända sig direkt till en församlingsanställd eller någon som arbetar i församlingarnas gemensamma specialuppgifter, t.ex. familjerådgivare ellersjukhussjälavårdare. I vissa församlingar finns det jourhavande präster eller speciella jourtider för själavård. Även Samtalstjänsten är ett redskap för själavård.

Tillbaka till toppen