Laestadianismen är en av de mest inflytelserika väckelserörelserna inom kyrkan. Den uppstod i norra Lappland i Sverige som ett resultat av Lars Levi Laestadius (1800–1861) predikoverksamhet. Väckelser uppstod på 1840-talet och småningom bredde de ut sig också till Finland. Inom några årtionden fick laestadianismen sitt starkaste understöd i Finland.
Efter Laestadius blev Johan Raattamaa (1811–1899) ledare för rörelsen och han hade en stor inverkan på rörelsens läromässiga utveckling. Laestadianismens enhetliga skede upphörde vid sekelskiftet i ett stort sönderfall som berodde på rörelsens utbredning, Raattamaas död och läromässiga meningsskiljaktigheter.
Gammallaestadianismen blev från första början den största grupperingen inom laestadianismen. Rörelsen har den starkaste utbredningen i norra Österbotten, Uleåborgsområdet samt nordöstra Österbotten.
Dess centralorganisation är Centralförbundet för fridsföreningarna i Finland (Suomen rauhanyhdistykens keskusjärjestö, SRK). Den har systerorganisationer i Sverige, USA, Canada, Ryssland och Estland.
Gammallaestadianernas nationella sommarmöten är de mest omfattande andliga evenemangen i Finland. SRK ger ut andlig litteratur och tidningar.
Den riktning som kallas “de förstfödda” (esikoiset) har utifrån sin traditionskultur och sin samhälleliga inställning ansetts vara den mest konservativa grenen inom laestadianismen. Grupperingen är numera mera öppen mot kyrkan och andra väckelserörelser än gammallaestadianismen.
Rörelsens centrum finns i de gamla finntrakterna i Sverige men den har formats till en folkrörelse på sina håll också i Finland. De förstfödda ger ut en tidning på finska som heter Rauhan Side. Rörelsen verkar också i de andra nordiska länderna och i Förenta Staterna samt utför missionsarbete i Baltikum och Ryssland.
De nyväckta (uusheräys) uppstod som en följd av den andliga förnyelse som förekom inom laestadianismen under de sista åren på 1800-talet. De nyväckta är den gren inom laestadianismen som är mest öppen för kontakter utåt.
De nyväckta ger ut tidningen Lähettäjä. Under hela sin historia har riktningen utfört ett aktivt missionsarbete och idag samarbetar de med evangelisk-lutherska kyrkans missionsorganisationer.
Tornedalsriktningen är till sin grundsyn en gammallaestadiansk gruppering, men den är läromässigt liberalare än huvudfåran. Rörelsens tidning heter Rauhan Sana.
Riktningen är verksam också i norra Sverige och Nordnorge. Den är den mest internationella av alla inriktningar inom laestadianismen och har kontakter till Ryssland och Baltikum samt framför allt till Nordamerika. Sedan 1960-talet har den amerikanska systerorganisationen, ett år 1928 grundat apostoliskt-lutherskt kyrkosamfund (Apostolic Lutheran Church), utfört missionsarbete i bland annat Nigeria, Guatemala och Indien.
Största delen av de svenskspråkiga laestadianerna i Finland hör till denna inriktning. Den svenskspråkiga organisationen heter Laestadianernas Fridsföreningars Förbund (LFF) och den ger ut Sions Missionstidning.
Den laestadiansk inriktning som kallas Elämän sana (Livets ord) kallas även ”pappislinja” (”prästlinjen”) och uppstod i början av 1960-talet när en grupp präster och lekmän lämnade SRK som företräder gammallaestadianismen.
Förhållandet mellan gammallaestadianismen och kyrkan samt det omgivande samhället har tidvis varit spänt. Rörelsen har ändå beslutsamt stannat kvar inom kyrkan fastän vissa teologiska betoningar avviker från den lutherska läran (till exempel uppfattningen om dopet och kyrkan). Det gammallaestadianska trossamfundet ser sig som den verkliga kyrkan där ”Andens ämbete” samlar de troende ”till en flock runt en Herde”.
Den viktigaste formen för samlingar inom laestadianismen är andaktsmöten (seurat). De hålls oftast i hemmen. Man kräver att talarna, också prästerna, är godkända av den laestadianska rörelsen. Det mest centrala i förkunnelsen är predikan om bättring och syndernas förlåtelse. Laestadianpredikanterna förkunnar syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod.
Inom rörelsen använder man sig såväl av allmän avlösning som bikt. Varje troende har rätt att förkunna syndernas förlåtelse. Enligt gammallaestadianerna är bara de som hör till den egna kretsen sanna troende; de övriga laestadiangrupperingarna är öppnare i detta avseende.
Gammallaestadianernas sångbok heter Sions sånger. De förstfödda använder boken Virsikirja ja hengellisiä lauluja (Psalmboken och andliga sånger) där det förutom de psalmer som kyrkan använder finns 168 andra psalmer. I de övriga grupperingarna inom laestadianismen använder man boken Siionin Matkalauluja (ung. Sions färdsånger).
Till den laestadianska livsstilen hör stora familjer och ett familjecentrerat liv. Trossystrar och -bröder kan hälsa varandra med den traditionella laestadianska hälsningen ”Guds fred” eller Guds frid”.
Läs mera om väckelserörelser och kristna organisationer