Jahve är egennamnet på Israels Gud. Gud avslöjade sitt namn för Mose: “Jag är den jag är.” (2 Mos 3:14).
När vi talar om Guds namn hör namnet och personen nära samman. I det bibliska tänkandet betyder Guds namn Gud själv, sådan som han uppenbarar sig för människorna. Enligt vissa forskare innehåller Guds egennamn tanken om skapandet och upprätthållandet: “han frambringar det som är”.
På hebreiska skrivs Guds namn med fyra konsonanter JHWH (på grekiska tetragrammaton). Vokalerna skrivs vanligtvis inte ut.
Först på medeltiden började judiska lärda (masoreterna) skriva ut vokaler i de gammaltestamentliga texterna för att förvissa sig om att de uttalades rätt. Man sade inte ut Guds namn för att undvika att det uttalades i onödan. Därför ersattes ordet Jahves vokaler med vokaler ur ett annat ord som betyder Herren (till exempel Adonai). Den första a-vokalen lämnades bort så att ingen skulle läsa ens den första stavelsen “Jah-“. Masoreternas praxis har senare lett till ett fel läsesätt: ordet “Jehova” är en felaktig tolkning av det hebreiska uttrycket.
Till Guds egennamn hör också utropet Halleluja. Dess sista stavelse uttrycker Jahves namn.