Amen är hebreiska och betyder säker, pålitlig, förvisso, sannerligen, må så ske. Med ett uttalat eller sjunget amen instämmer församlingen i bönerna till exempel i högmässan, vid andaktsstunder och vid kyrkliga förrättningar.
Enligt kyrkofadern Augustinus kan amen uppfattas som ett undertecknande. Jesus började ofta sina tal på arameiska med detta högtidliga hebreiska ord. I dessa sammanhang är ordet översatt med ordet sannerligen (t.ex. Mark. 3:28, Joh. 1:51).
I de lovprisningar (doxologier) som förekommer i Paulus brev är amen slutordet för lovprisningen (t.ex. Rom. 9:5; se även Upp. 22:20). På samma sätt används amen till exempel i bönen Fader vår och i slutet av Lilla gloria (Ära vare Fadern och Sonen – – ).
Enligt Uppenbarelseboken är Jesus själv ett Amen (Upp. 3:14), den som bekräftar Guds löften.