Vissa kan berätta i detalj om ögonblicket, när de fick ett sorgebud. Ögonblicket, när man förstod vad läkaren skulle säga. Var man befann sig, när telefonen ringde.

Det var en solig sommardag. Vid poolen lekte femåriga Adela tillsammans med sin pappa Jens och sina farbröder. Ellinor steg i bilen och körde till Uppsala universitetssjukhus för ett av de ultraljud som hör till rutinen i Sverige när man väntar tvillingar. ”Jag åkte ensam, det skulle ju bara vara ett rutinultraljud.”

En gång i månaden välsignar jag de små i Nya Barnsjukhusets kapell. Tillfället kallas gemensam välsignelse. Vad avser jag då? Vad innebär gemensam välsignelse? Med “de små” avser jag de foster som av en eller annan orsak aborterats i graviditetsvecka 12–22.

Piritta Pitkämäki Ihatsu och Jukka Ihatsu har fyra barn på jorden och fyra barn i himlen. För dem är begreppet sent missfall alltför bekant.

Samer Al-Sultani och jag har en sak gemensamt. Vi förlorade båda två en förälder år 2017 – han sin pappa och jag min mamma.

Sorg är en naturlig reaktion på att något i livet har förändrats. Sorgen kan orsaka ett myller av känslor, som dessutom kan kasta vilt.

Dagen efter att Oliver lämnat oss lämnar jag in alla hjälpmedel och överblivna mediciner som vi hade hemma. Dessa hjälpmedel gjorde vår tillvaro möjlig och ibland underbar. Jag ville inte ha någonting hemma som påminde om de utmaningar Oliver hade.

Hans rum blir tomt.

De många orden blir få, livet krymper ihop, den stora vida framtiden blir ett ynkligt nu. Sedan rinner också denna värdefulla stund som sand mellan fingrarna. Det är tyst och fortsätter att vara tyst kring ett barn vars födelse och död är den samma.