Benämningen högkyrklighet härstammar från riktningen High Church inom den anglikanska kyrkan. Den betonar kyrklig tradition, prästämbetet och sakramenten. I gudstjänstens utformning står riktningen nära den katolska kyrkan.
Högkyrkligheten föregick den så kallade nylutherdomen i Tyskland i mitten av 1800-talet. En egentlig högkyrklig sammanslutning formades i Tyskland år 1918. Högkyrkliga rörelser har uppstått i Sverige, Norge, Danmark och Förenta staterna samt i reformerad form i kyrkorna i Schweiz, Frankrike och Nederländerna.
Högkyrkligheten har fått lågkyrklighet som motsatspar. Termerna har spridits så att de avser kyrkliga riktningar också inom andra kyrkosamfund. Numera är båda termerna delvis föråldrade.