Herrens välsignelse, också kallad den aronitiska välsignelsen (4 Mos 6:24–26), hörde på sin tid till den israeliska tempelgudstjänsten.
Den kristna kyrkan tog inte i bruk Herrens välsignelse förrän Martin Luther införde den både i den latinska (Formula missae 1523) och i den tyska mässan (Deutsche Messe 1526). Inom den kristna traditionen har man lagt till en trinitarisk avslutning som hänvisar till den heliga treenigheten. Församlingen tar emot den sjungna eller lästa välsignelsen genom att svara amen.