Latinets paganus (jfr eng. pagan = hedning) betyder lantbo, en som bor på landsbygden. Kristendomen utbredde sig först till städerna, därför nåddes de som bodde på landsbygden sist av det kristna budskapet.
I Gamla testamentet avser ordet hedningar ett folk eller en stam som var främmande för det israeliska folket och som hade sådana traditioner och en sådan tro som Gud hade förbjudit sitt folk. Profeten Jesaja förkunnade att frälsningen också rör främmande, hedniska folk, om de bara kommer till Gud. Till Abraham gav Gud löftet: “Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden ska önska sig den välsignelse som du har fått.” (1 Mos 12:3).