Jobbet är som ett barn – gränser är kärlek

Arbetslivet blir alltmer mångfacetterat, påfrestande och splittrat. Kraven på arbetstagarna ökar samtidigt som snuttjobben blir vanligare inom många branscher.

Eftersom arbetslivet inte är en sprint utan ett maraton är det viktigt att aktivt reflektera över sin relation till jobbet. Hur orkar du i ditt arbete just nu? Här är det skäl att både se dig själv i spegeln och titta omkring dig. Hur stor är din egen roll, hur mycket inverkar din arbetsgivare och arbetsgemenskapen på hur du orkar i jobbet?

Forskning har visat att ett bra och motiverande ledarskap, atmosfären på arbetsplatsen och anställdas yrkesskicklighet är några av de faktorer som bidrar till välbefinnande i arbetet. Hur mycket du har möjlighet att påverka ditt arbete och dess meningsfullhet eller stämningen i arbetsgemenskapen beror också på branschen och arbetsplatsen. Åtminstone ansvarar vi alla för hur vi själva bidrar till arbetsklimatet.

Bygg något gott!

Vad tar du med dig när du kommer in i rummet? Vad tror och hoppas du att dina kollegor tänker när de ser dig? Kommer du med ett gott humör och engagerad dialog, eller något helt annat?

Ett rakt men respektfullt kommunikationssätt bygger förtroende. På arbetsplatsen händer det ibland att svåra frågor inte diskuteras direkt utan bakom ryggen på de inblandade – det slutar med att ingen kan lita på någon.

“Dialog är konsten att tala så att den andra personen vill lyssna, och konsten att lyssna så att den andra personen vill tala”, säger ledarskapsutbildaren William Isaacs. Hur pratar och lyssnar du på din arbetsplats? Hur ser du till att du åtminstone inte bidrar till negativa interaktioner eller ökar bördan för andra?

Ta hand om dig själv

Det är också viktigt att ta ansvar för sitt eget välmående. Det här är något du ofta kan påverka. Bli medveten om hurdan din arbetshälsa är just nu. Hur upplever du din nuvarande arbetsbelastning?

Identifiera eventuell oro, rädsla, trötthet och känsla av otillräcklighet. Allt det svåra och tunga beror dels på den nuvarande situationen, men historien kan också spela roll. Vilka bördor bär du med dig från din arbetshistoria eller från andra tunga livshändelser? Vad är det som belastar dig? Hurdana trauman, besvikelser och skäl till ånger har du upplevt, på jobbet eller i privatlivet? Kämpar du just nu med något i din livssituation eller relation?

Kan du också identifiera känslomässigt bagage som du bär med dig från din eller släktens bakgrund? Ibland påverkas den egna orken av att vi omedvetet bär på tidigare generationers arv och känslomässiga bördor – till exempel en plikt att klara sig på egen hand eller oförmåga att hantera känslor.

Resiliens, eller förmågan att klara av svåra situationer, varierar beroende på personlighet och livssituation. Också på jobbet är vi alltid människor med våra egna omständigheter. Samma arbetsbörda kan vara helt okej med våra normala resurser och orimligt krävande i en svår livssituation. Ibland kämpar en människa på från dag till dag och från år till år med minimala resurser till den dag då “strået knäcker kamelens rygg”. Gränsen är nådd.

Det är viktigt att du lyssnar uppmärksamt på ditt mående och tar det på allvar. Alla livets påfrestningar är inte arbetsrelaterade, men arbetsgivare har ett ansvar att se till att arbetsbelastningen är rimlig och att den ibland kan justeras enligt den anställdas livssituation.

Ett konkurrenskraftigt privatliv

Suget från arbetet kan vara enormt. Också ett inspirerande och intressant jobb tröttar ut en, obemärkt. Ingen klarar av att ständigt vara uppåt och social.

Jag hörde nyligen en klok liknelse: jobbet är som ett barn. Om du inte alls begränsar det kan det bli ganska förskräckligt. Men med rätta och klokt satta gränser växer det upp och blir precis som det ska. Även arbetet har gränser, alltid. Du har rätt till dina gränser. Ta hand om dina grundläggande behov, som sömn, mat, motion och vila.

Kanske det viktigaste sättet att begränsa suget och pressen från jobbet är att se till att ha ett konkurrenskraftigt privatliv som motvikt. Med konkurrenskraft syftar jag inte på att vi ska konkurrera med andras privatliv eller jämföra oss med andra, utan på hur konkurrenskraftigt ditt privatliv är förhållande till dragningskraften från jobbet.

Arbetet är inte hela livet. Satsa mot en punkt där du har ett hem som det är skönt att gå till och bra saker i din vardag som existerar separat från jobbet. Och människor som du tycker om, som du kan sakna och återvända till.

I de jobbiga stunderna får du komma ihåg att du inte kan eller behöver göra alla nöjda. “Jag bara jobbar här” kan vara en bra och betryggande tanke att ty sig till i vissa tider och situationer.

Samtidigt ska du alltid när du kan försöka uppskatta ditt jobb. Bygg upp ditt arbetsliv så att du när du pratar om din arbetsgemenskap stolt kan säga “vi”.

Heli Pruuki
teol.dr, psykoterapeut, arbetshandledare

Texten är översättning av artikeln Työ on kuin lapsi – rajat ovat rakkautta