Har du ångest? – Psykoterapeutens fem tips

Så här beskriver några läsare på webbplatsen Hidasta elämää sin ångest:

“Som en tung börda som hindrar mig från att se det som är bra.”

“Ångesten klämmer åt bröstet, den får mig att gråta, tankarna är inte positiva, och jag mår allmänt dåligt.”

“Ångesten stryper åt kring halsen och trycker på bröstet. Jag ser inget ljus i framtiden.”

Också min ångest var en hopplös sinnesstämning, där det inte fanns någon vår, inga tulpaner som tittade upp ur jorden, inga början till ljusgröna blad, inget värmande skimmer från vatten som tinat upp från istäcket.

Då tänkte jag: Hur överlever jag den här oändliga, mörka tyngden över bröstet? Skräckens händer som klämmer åt kring halsen? Det här inre plågsamma och outtröttliga gnaget som till sist tar livet av mig? – för så kändes det. Det avgörande för mig var min psykoterapeut som bestämt men milt sa: “Man kan inte dö av ångest.”

1. Försök inte fly från ångesten utan var nyfiken: ställ frågor till dig själv

Ångesten är en konstig gäst. Den lämnar oss inte på befallning. Det går inte att sparka ut den genom dörren, för då växer ångesten sig större än dörröppningen och fyller alla våra inre rum med sin skrämmande storlek.

Jag har lärt mig att låta min ångest vara. Numera vet jag att den inte varar för evigt. Också med mina kunder brukar jag fundera på:

• Hurdan är din ångest, hur ser den ut?
• Vad vill ångesten säga till dig?
• Vad tycker din ångest att du borde prata med dig själv om?

2. Undersök om det finns något från ditt förflutna som hopat sig i bagaget

Ångesten tenderar att ta oss utanför vår bekvämlighetszon, till det som skaver. Därför kan det vara svårt att höra vad den vill säga. Obehandlade förluster, livskriser och trauman börjar kräva vår uppmärksamhet. Sedan sitter de ofta där ovanpå bröstet eller vrider sig i magen.

Att hantera känslan av att ha blivit sårad eller övergiven gör ont. Ofta behövs någon som går bredvid oss. Vägen är ändå vars och ens att vandra: att bli fri och mer hel.

3. Lyssna ifall ångesten uppmanar dig att göra en förändring i ditt liv

I mitt liv har ångestens budskap ofta varit en inbjudan till förändring. Till att inte längre ignorera mig själv, mina egna behov och mina önskningar. De svåraste men nödvändiga förändringarna har varit de där jag vetat om att mina val sårar dem jag älskar.

Ändå har jag redan många betydelsefulla erfarenheter av att om jag lyssnar på ångestens budskap kommer förändringen komma mig till mötes. Den handen vågar jag nu modigare gripa tag i. Jag kommer ihåg att tacka för förändringen innan ångesten lämnar. Förändringen och jag fortsätter livet.

4. Utmana din oro

För mycket oro tar också formen av ångest. Vi oroar oss så mycket för alla andra att vårt eget liv hamnar i skymundan. För mycket oro handlar om de saker vi inte kan påverka, hur mycket vi än skulle vilja det. Att ständigt oroa oss hjälper inte de människor vi vill stöda. För mycket oro är en grogrund för ångesten.

Vad kan du då göra? Du kan bry dig om en annan person, till exempel ditt barn, men du kan inte leva deras liv åt dem. Också en välmenande oro ökar ofta ångesten för dem vi bryr oss om. I det långa loppet hjälper du dem mest om du tar hand om dig själv. Som en tillräckligt balanserad vuxen kan du vara en stark och trygg famn när de behöver det.

Med andra ord: byt mull, tillåt dig själv att växa och blomstra. Ser du hur vacker du är! Då kan din oro för saker ting och dina nära och kära behålla realistiska proportioner.

5. Bli inte ensam med din upplevelse

Den som har ångest kan uppslukas av illusionen att ingen ändå orkar med mig. De orkar inte med min psykiska smärta. Bättre att jag är ensam och håller mig borta. Då är jag inte en börda för andra. Att hålla sig undan på det här sättet tar kål på en människa. Tröskeln att be om hjälp och att gå ut bland människor växer.

När jag har ångest vill jag inte vara ensam, men ofta lämnar jag mig själv ensam. Jag får också för mig att andra lämnat mig ensam.

När du är i det här skedet kan tärningen kasta dig direkt till rutan där det står: gå genast till företagshälsovården, läkaren eller psykoterapeuten. Som professionell tycker jag att ingen människa med ångest borde lämnas ensam. En person som har ångest bär samma önskan inom sig som många ungdomar har uttryckt till sina föräldrar i de här svåra tiderna: “Kom och hämta mig. Ta mig i famnen, under armen, låt mig vara liten igen, bekymmerslös och trygg.”

Mina närmaste vänner vet att när jag varit tyst tillräckligt länge betyder det att det inte är någon idé att ringa, men de kan skicka ett meddelande och fråga hur det går. Ofta träffas vi snart efter det. En av mina närmaste har startat en räddningscirkel på WhatsApp. Till den har hen bjudit in några vänner. I svåra stunder kan samtal om hopp föra med sig tröst i cyberrymden.

När jag haft ångest har jag egentligen aldrig behövt särskilt många ord. Det räcker med en tyst närvaro, en lång kram och kanske en kommentar som säger “det är lugnt, du är trygg”.

Men vi människor är väldigt olika. Jag önskar inte dig det jag önskar för mig själv. Utan det som just du längtar efter och behöver i dina ångestfyllda stunder. Kom ihåg: bli inte ensam, lämna inte dig själv ensam. Ibland är det lättast att tala med någon du inte känner. Någon som lyssnar och tar emot. Någon som klarar av och står ut med din djupa ångest så att du nästan förundras: kan det få vara så här?

Skribenten Elisabeth Falck är par- och familjeterapeut, familjerådgivare, präst, nyfamiljsrådgivare och arbetshandledare och har lidit av ångestsyndrom.

Texten är översatt från finska. Den publicerades första gången år 2022 på webbplatsen Hidasta elämää som ett kommersiellt samarbete.