Förstör stressen ditt parförhållande – utan att du ens märker det?

Stressbelastning har en oroväckande stor inverkan på parförhållandet och familjens välmående. Känner du igen dig själv eller din nära och kära i texten?

text: Nina Kauppinen, familjerådgivare, par- och familjepsykoterapeut och arbetshandledare

Runtom mig ser jag överstressade människor som i hjärndimma kämpar med att hinna med allt inom sina tidscheman. Den ena hinner inte äta under en tolv timmars arbetsdag, den andra berättar att hen sover bara fem timmar per natt och klarar sig med det. Någon riktig sommarsemester hinner man inte ta, och inte behöver man det heller när arbetet är en passion.

Att ta hand om sig själv och sitt välmående har blivit åsidosatt, eller så satsar man på något visst delområde nästan med besatthet.

När du är överbelastad och trött får du en försämrad uppfattning om dig själv. Du ser dig som mer kapabel än du är. Du vill inte möta realiteterna. Du upplever inte att du går på övervarv, utan är ”under lite stress bara, men snart blir det lättare.”

Du är inte utmattad. Om dina närmaste ber dig ta det lugnt och varva ner säger du att du inte kan eller hinner. Om någon erbjuder sig att hjälpa så avvisar du hjälpen. Du klarar dig, du har alltid klarat dig.

Hjärndimman hindrar dig från att se, höra, förnimma och känna

Dimmolnet som du är insvept i har stor inverkan på dina relationer. Dina nära blir andfådda av att se på ditt stundvis maniska tempo. Du berättar samma saker om och om igen och talar mycket om dig själv. Du glömmer att fråga hur andra har det, och om du frågar lyssnar du inte på svaret.

Hjärndimman hindrar dig från att se, höra, förnimma och känna. Den hindrar dig från att se det viktigaste: partnern eller barnet som söker kontakt med dig. Du är bredvid, men ändå långt ifrån.

Din stubin är extremt kort eller så reagerar du inte på något. Du grälar, snäser eller är sur på din partner under en lång tid. Du kan inte bryta den negativa cirkeln.

Trots att du lovat orkar du inte ta initiativ till partid eller bli inspirerad av partnerns förslag. En måltid intresserar mer än sex eller så utgår du från att sexet lyckas vid tillfälle utan inledande förspel. Din partner känner sig inte åtrådd och älskad. Hen söker orsaken till problemet hos sig själv eller så får hen nog och letar upp en hyresbostad.

Barnen blir mer belastning än glädje

Också barnen känns mer som en belastning än en källa till glädje. Med skuldkänslor försöker du satsa på kvalitetstid för familjen. Men du kan inte fokusera, utan dina tankar går till saker du glömt och saker som står på to do-listan. Du fingrar så mycket på din mobil att till och med dina barn påpekar det. Din familj är urtrött på att du svarar på meddelanden och tar emot jobbsamtal under middagen.

Du hittar inte längre njutning i särskilt mycket. På det privata planet orkar du inte vara social och besöken har glesnat ut. Du får ångest över inlägg på sociala medier där någon räfsar löv och tvättar fönster, men du gör liknande inlägg. På kvällarna dricker du för mycket. På morgonen har du baksmälla och tröttheten är ännu större. Veckoslutet är för kort för att du ska återhämta dig.

Kände du igen dig själv eller din nära och kära ens till viss del? Det gjorde jag. Allt det här är mycket förståeligt och vanligt i vår tid. Vi talar om att det nya normala är att vara jäktad och belastad.

Det är komiskt hur motsägelsefulla våra värderingar är. Vi intresserar oss för stillhet och medveten närvaro, men vi fortsätter att leva i ständig brådska. Vi talar om hur viktig vår parrelation och familj är, men de får vänta på att få vår tid och uppmärksamhet. Att satsa på semestern räcker inte – det ersätter inte en vardag där kontakten är bruten.

Kan du rädda dig själv från ditt prestationsjag?

Kommer du ut ur hjärndimman? Kan du rädda dig själv från ditt prestationsjag? Du är inte oersättlig i allt det du gör. Du behöver inte kontrollera allt och inte vara med i allt. Världen går inte under om du stänger av din telefon.

Vänd om innan du får en utmattnings- och depressionsdiagnos, eller hjärtarytmier, som senast stoppar dig! Rädda relationen med partnern, familjen och dina nära innan partnern börjar planera en separation och relationerna till människor som är viktiga för dig svalnar.

För att dimridån ska öppnas krävs handlingar i stället för tomma löften:

Ordna fritid. Gå till skogen eller till havsstranden, lyssna på tystnaden och naturens ljud. Skapa kontakt med dig själv och dina känslor. Ta hand om dig själv på alla sätt. Sov tillräckligt, tillåt dig ta en liten tupplur på dagen. Ät mat som gör dig gott i en regelbunden rytm. Rör på dig, det finns en motionsform för alla! Se dig omkring, möt dina medmänniskor. Tillbringa tid med dem. Samtala med din partner och rör vid varandra när orden känns för svåra eller när ni redan har talat er trötta.

Utvilad känner och ser du tydligare

Dimman släpper lite i taget. När du är utvilad känner och ser du saker tydligare. Känslan påminner om det energifyllda välmåendet efter bakfyllan. När man går tillbaka till det som tidigare var normalt skapas skärpa i synfältet, som glasögonen hos en närsynt. Du börjar åter igen lägga märke till små detaljer och färgnyanser. Du kan drömma och planera för framtiden igen. Du möter folk på riktigt, kontakten är genuin. Du börjar uppskatta det du har och njuta av det igen.

Du är närvarande igen: du ser, hör, förnimmer och känner. Den känslan är fantastisk! Håll känslan vid liv genom att ta hand om dig själv!

Artikeln är också publicerad i webbtjänsten Hyvä kysymys.