Vad händer när vi dör? Finns det en himmel? Ingen kan veta. Men den kristna tron har ett hopp om att livet inte slutar med döden.
Ordet hopp används på olika sätt. Vi kan säga att vi hoppas på bra väder. Men när någon säger att de har hopp om ett liv efter döden är det hoppet ofta av en annan karaktär. Det hoppet närmar sig en övertygelse, en tro eller en föraning, en visshet.
Det kristna hoppet har sin grund i Bibeln, i den kristna erfarenheten och traditionen. I Bibeln säger Jesus: ”Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv.” (Joh. 5:24).
Sorg
I Bibeln finns många beskrivningar av himlen. En del är mer konkreta, andra mer bildliga och poetiska. Alla beskriver en tillvaro utan ondska, smärta, synd, sorg och sjukdom. Ett sådant bibelord är Uppenbarelseboken (21:4), där det står att Gud ”skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer.” I samma bok beskrivs hela himlen och jorden som ny: ”Se, jag gör allting nytt.” (21:5).
I Jesajas bok i Bibeln finns flera profetior som tolkats som förutsägelser om hur det ska bli i himlen.
”Då skall vargen bo med lammet, pantern ligga vid killingens sida,” profeterar Jesaja (11:6). ”Kalv och lejon går i bet och en liten pojke vallar dem. […] Ingenstans på mitt heliga berg skall ske något ont eller vrångt, ty kunskap om Herren skall uppfylla landet, liksom havet är fyllt av vatten.” Jesajas beskrivning ser fram mot en tillvaro där farliga djur är ofarliga, där fiender lever i harmoni.
Bibelns beskrivningar av himlen handlar om ett liv som kommer att komma, men också om ett liv vi redan bär inom oss när vi tror på Gud. Vi väntar på en ny och bättre tillvaro där döden och ondskan inte finns längre och Gud och hans kärlek uppfyller allt och alla. Men redan nu kan vi känna det livet inom oss, när vi älskar och handlar i kärlek. Att känna sorg är också ett uttryck för kärlek.
Sorg känner vi när vi har förlorat någon som har stått oss nära. En plats för dig som sörjer.
Tillvaron bortom döden har i Bibeln och genom den kristna traditionen kallats för himlen eller himmelriket. Härifrån har det uppstått en idé om att de som färdas till och från himlen kanske har vingar. I Bibeln beskrivs också ett andeväsen som kallas keruber, som hade vingar (2 Krön. 3:11). Men om människor som dör också får vingar, och om de blir änglar, är bortom vad vi kan uppfatta ur vårt mänskliga perspektiv. En ängel är i Bibeln ett andeväsen (av grekiskans ángelos, ”sändebud” eller ”budbärare”) som går Guds ärenden.
Kanske finns det också en to-do-lista för oss, den dagen vi dör. Eller kanske är änglar något helt väsensskilt, annorlunda. Det får vi se, när vi kommer till himlen.
Den som är döpt och tror på Jesus har tagit emot Guds gåva: ”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre.” (Rom. 6:23).
Nåd är ett ord som säger att den räddning – frälsning – vi får ta emot genom Jesus är gratis. Att komma till himlen har alltså inget att göra med hur syndig eller bra människa du är.
Jesus säger: ”Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare.” (Luk. 5:32) Paulus förklarar också: ”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Rom. 5:8ff)
När vi lever i Guds närhet formas vi så småningom av det. Med kristna begrepp kallas den processen för helgelse, alltså helig-blivande. I sina brev kallar Paulus ofta de kristna för ”heliga”. Den processen blir helt färdig först när vi kommer till himlen, eftersom det är först då som människan blir helt hel, fri från synden, ondskan och döden. När vi firar Alla helgons dag firar vi också alla de heliga, alltså den kristna gemenskapen genom tid och rum. Det är en gemenskap mellan de som redan kommit fram och oss som ännu är på väg.
Ibland säger vi om någon som är död att hen har gått ur tiden. När Jesus blev korsfäst hängde en rövare på korset bredvid honom. Rövaren sa: ”Jesus, tänk på mig när du kommer i ditt rike.” Jesus svarade: ”Redan idag ska du vara med mig i paradiset.”
På andra sidan döden finns ingen tid. Det är en tillvaro som är svårt att föreställa sig ur ett jordiskt perspektiv. Vi kan säga till varandra att vi ses snart, för snart och länge existerar bara i en värld som har tid.
Vi tror att dopet ger människan del i både Jesus död och hans uppståndelse. Hans liv lever i oss. Därför tar livet egentligen inte slut när vi dör.
Ibland liknas döden vid en bro eller en port till livet. Kanske är det vad Jesus pratade om när han sa: ”Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.” (Luk. 17:12).