Inom judendomen syftar ordet tabernakel på det uppenbarelsetält eller sakramentshus (lat. tabernaculum) som hade byggts på uppdrag av Mose. Tabernaklet i öknen blev en plats där Gud var närvarande hos sitt folk som flydde ur fångenskapen i Egypten.
Inom särskilt den romersk-katolska gudstjänstpraxisen är tabernaklet en förvaringsplats (-skåp) i närheten av altaret för det välsignade nattvardsbrödet.