Under den tidiga medeltiden var socknen, det vill säga lokalförsamlingen, grundenheten inom den finländska lokalförvaltningen. Kyrkostämman beslöt om socknens ärenden under ledning av kyrkoherden. Till stämmans uppgifter hörde förutom kyrkliga ärenden även fattigvården, folkbildningen och den allmänna ordningen.
År 1865 grundades kommunen som en enhet för lokalförvaltningen för att sköta de världsliga uppgifterna. Kvar hos församlingarna blev det kyrkliga arbetet. Församlingarna bevarade även en stark ställning inom bildningen och den sociala sektorn.
Församlingarna och kommunerna har ett nära samarbete. Områden för samarbete är bland annat barn- och ungdomsarbete, äldreomsorg, skuld- och familjerådgivning, missbrukarvård, byaverksamhet, bibliotek och gemensamma verksamhetsutrymmen.