Professor Pentikäinen: Uppmuntra unga att drömma om framtiden

"Till det vackraste med att vara människa hör att vem som helst av oss när som helst kan visa kärlek till och omsorg om de människor vi möter. På sätt och vis handlar det om kärlek till vår nästa. Unga människor visar det säkert redan på sitt sätt i sina umgängeskretsar. Det vi behöver öva på är att stärka och utvidga det här perspektivet till alla människor vi möter", säger professor Antti Pentikäinen.

Ukraina, Gaza, Jemen, kärnvapenhot, uppvärmningen av haven och utrotning av arter. När man följer med nyheterna känns det som om hotet från konflikterna bara växer och utrymmet för fred minskar. I synnerhet för unga blir det rådande klimatet med hot, kriser och motsättningar en tung börda.

“Därför är det oerhört viktigt att uppmuntra unga människor att drömma om framtiden. Det finns mycket i strukturerna som är trasigt, men någon gång kommer de att byggas upp igen. Frågan är bara hur länge det kommer ta innan vi når den framtiden och hur mycket lidande som kommer att ske under tiden”, funderar professor Antti Pentikäinen.

För att nå drömmarna måste vi arbeta aktivt för framtiden.

“Det är bra att prata med unga om att våra befintliga, krisande system inte representerar det bästa i mänskligheten, utan ibland till och med det sämsta. De kan själva börja söka, hitta och skapa bättre spelregler!” säger Pentikäinen.

“Och det här kan vi redan nu öva på: hur kan vi ta med det bästa av oss själva in i våra gemenskaper – om det så är frågan om vänkretsen, familjen eller skribagruppen – ett sätt att bygga sociala relationer och komma överens om hur vi är tillsammans.”

Världen börjar nära och framtiden börjar här

Pentikäinen har tidigare varit verksamhetsledare för Kyrkans Utlandshjälp, rådgivare till president Martti Ahtisaari och förvaltnings- och ekonomichef för det av Ahtisaari grundade Crisis Management Initiative. För närvarande arbetar han som direktor och forskningsprofessor vid Mary Hoch Center for Reconciliation vid the Jimmy and Rosalynn Carter School for Peace and Conflict Resolution i USA. Där undervisar han och forskar i konfliktlösning och stöder försoningsprocesser runt om i världen.

“Det här arbetet börjar nära, inte långt borta. Det behöver vi få unga att inse”, anser Pentikäinen.

Morgondagens världsfred byggs i dag nära dig. Kärnan i allt är att bygga upp samarbeten och partnerskap. Det är också därifrån ett verkningsfullt fredsarbete startar.

“Det är mycket jobb – men det är bra jobb. Det lönar sig inte att fokusera på tragedier eller förstörelse till den grad att vi blir nertyngda. Istället bör vi hjälpa unga att se vilken roll drömmarna har i att skapa nytt.”

Pentikäinen uppmuntrar ungdomar – och vuxna – att fokusera på att bygga drömmar och på de möjligheter och utmaningar som arbetet med drömmarna för med sig.

“Förr eller senare kommer drömmarna att få större utrymme i världen. Hopp är en oerhört viktig sak, och det är något att hålla fast vid. Men det måste vara väldigt konkret. Det här konkreta är ändå något vi kan lära oss på nära håll.”

Låt oss lära oss vardagliga men grundläggande saker!

I en värld full av hot, hur kan vi göra hoppet konkret?

“Själv håller jag i gång samtalet genom att medvetet reflektera över temat, till exempel med studenterna. Vilka är de främsta upptäckterna från vårt liv som vi tar med oss när vi skapar nya spelregler för vår gemenskap, för att den ska vara trygg och vi ska må bra? Vad skulle det innebära om vi respekterade allas erfarenheter och perspektiv i våra sammanhang?”

Det handlar om mycket vardagliga, men grundläggande saker. “Det kan till exempel handla om en ung människas mod att bli sedd för den hen är, i en situation där hen har varit rädd för att inte bli accepterad”, förklarar Pentikäinen. “Vad betydde det för den här människan att bli sedd och bemött? Är det här något som kunde vara en princip för hela gemenskapen? Hur kan vi leva tillsammans på ett sådant sätt att vi blir sedda av varandra och så att vi respekterar den verklighet av hopp och värdighet som det här uppenbarar?”

Pentikäinen säger att den här typen av arbete kan leda till värdefulla insikter. Att omsätta dem i praktiken kräver i sin tur att gemenskapen har förmåga att lyssna, ödmjukhet och vilja att lära sig av sina egna insikter. På det sättet byggs framtiden. Av den vuxna och arbetstagaren kräver hoppets perspektiv en beredskap till att själv förändras.

“Åtminstone för mig har måttstocken varit att om jag själv i mötet med andra inte har varit beredd att väga mina egna perspektiv och beredd att förändras, då har det inte funnits några verkliga förutsättningar för mötet med ungdomarna. Ifall vi har färdiga ramar, åsikter och regler för hur unga ska leva kommer interaktionen aldrig att bli så äkta att de ges utrymme att uttrycka sina verkliga tankar och drömmar.”

Därför: ge plats och inflytande åt unga!

Vi får inte påstå att världen är okomplicerad

Även om de unga lyckas skapa ett välkomnande och lyhört lokalsamhälle kommer de globala hoten och de sorgliga nyheterna inte att upphöra. Hur kan vi hjälpa ungdomarna att hantera den här motsättningen?

“Det är en mycket svår fråga. Lösningen kan åtminstone inte vara att påstå att världen är något annat än den är”, funderar Pentikäinen.

“Vi vaknade för sent till att vi levt i en värld där det tagits för givet att våld och krig någonstans långt borta får fortgå. Nu kommer det våldet också mot oss och nära oss. Det är vår tids tragedi.”

Världen är komplex och problemen är inte endimensionella.

“Till exempel är vårt ideal om fred så bräckligt att till och med principer som är viktiga för det kan vändas mot freden.”

Han ser samma sak till exempel i våldet i Gaza och i USA:s inställning till Israel som ett land som inte omfattas av samma internationella regler som andra.

”De urholkade principer som ligger bakom det här kan komma att hemsöka landets egna demokratiska strukturer och avgöra nästa presidentval i USA, när människor som sympatiserar med palestinierna låter bli att rösta. Det kan leda till att de får en president som inte längre stöder demokrati eller rättsstatsprincipen”, säger Pentikäinen.

Det är du som löser problemen, inte någon annan

Samma komplexitet som för freden, gäller också för exempelvis klimatförändringen. Den går inte att lägga åt sidan, och vi kan inte ljuga för unga om enkla lösningar.

“Illusionen vi levde med förr var att några ledare kunde sätta sig ner vid ett bord, komma överens om saker och skriva sina namn på ett papper. Då missar man hur mycket arbete som måste göras på alla nivåer för att det som man har kommit överens om ens ska hålla. Samma sak gäller klimatförändringen: ingen kan ärligt förvänta sig att ’där borta finns någon som sköter det här för alla andras räkning’.”

Så hur tar vi oss vidare från den här återvändsgränden? Det svar Pentikäinen erbjuder öppnar å ena sidan en djup metafysisk dimension och är å andra sidan mycket enkelt och praktiskt: visa kärlek och omtanke till de människor du möter.

“Utmaningen inom fredsmedling och konfliktlösning är hur trauman påverkar uppkomsten och upprätthållandet av konflikter. Det här har man inte förstått tillräckligt väl. Trauma är en så viktig drivkraft för människans föreställningar och agerande. Om vi inte klarar av att beakta det är det omöjligt att förstå hur konflikter i slutändan kan förebyggas. Det här är en så självklar sak att det är förbluffande att man inte har förstått det.”

Den insikt som Pentikäinen erbjuder är tydlig och omedelbar. Att möta och bearbeta sina egna och andras trauman är något som alla kan öva på. Inklusive varje ung människa.

Vi lär oss framtiden nu

“Till det vackraste med att vara människa hör att vem som helst av oss när som helst kan visa kärlek till och omsorg om de människor vi möter. På sätt och vis handlar det om kärlek till vår nästa. Unga människor visar det säkert redan på sitt sätt i sina umgängeskretsar. Det vi behöver öva på är att stärka och utvidga det här perspektivet till alla människor vi möter”, säger Pentikäinen.

“Alla kan öva på gräsrotsnivå, i familjen, i vänskapskretsen, i nära relationer. Där kan du utvecklas till en topptalang vars färdigheter efterfrågas över hela världen.”

Det är just här som drömmandet och funderingarna om spelregler för ett bra samhälle kommer in i bilden.

“Det är det som är det fina i det hela: när ungdomar lyckas hitta verktyg och sätt att bemöta varandra i sina egna umgängeskretsar blir de oundvikligen klokare än oss och även bättre på att hantera de större frågorna.”

“Att flytta perspektivet tillräckligt nära är rätt sätt att arbeta för framtiden. Den verkliga utmaningen för en ung människa är hur hen agerar nu, vad hen gör i sitt eget gäng. Om man lär sig fungera i sitt eget sammanhang kan det förr eller senare växa till något så stort och betydelsefullt att det börjar ha en inverkan även globalt.”

Mot ett mer traumamedvetet samhälle

Antti Pentikäinen talar om framtidens gemenskaper och om ett samhälle där människor är mer traumamedvetna än de är idag.

“Det förutsätter att vi lär oss att mötas på ett tryggt sätt – att vi följer spelregler som hjälper oss att navigera i den svåra terrängen mellan våra begränsande tidigare erfarenheter och impulser – så att inte människor vänder sig mot varandra.”

Pentikäinen lyfter fram möjligheterna med kamratverksamhet. Dess styrka kommer till sin rätt just när man delar svåra erfarenheter.

“Först känns det tungt att behandla de här sakerna, men plötsligt märker man hur gruppen börjar bära och bördan lättar för alla. Människan är inte ensam, hen har blivit sedd. Att genuint och öppet dela varandras bördor är en viktig och underutnyttjad kraftresurs.”

En konkret modell för ungdomar kunde vara kamratmedling, som de kan öva på och utöva i sin egen vardag. Hur löser man konflikter? Hur bygger man förtroende?

“Verktyg för det här erbjuds redan i skolor och daghem, och de skulle kunna stärkas ytterligare inom ungdomsarbetet och konfirmandarbetet”, säger Pentikäinen.

“I ett samhälle där kamratmedling sker på bred front finns både problemlösare och en kollektiv förmåga att gå vidare i en positiv riktning. Det här skulle vara verklig samhällsresiliens.”

Framtiden ligger i de ungas händer

Som vi ser lönar det sig, trots kriserna, att vara optimistisk om framtiden med tanke på alla de möjligheter som finns, framhåller Pentikäinen. Erfarenheterna från lyckade möten på mikronivå överförs i förlängningen till att lösa större problem.

Pentikäinen gör för närvarande en forskningsstudie som mäter vilken inverkan kamratstödsgrupper har på människors förtroendefulla relationer, på utvecklingen av dessa relationer och på graden av återkommande konflikter. På resultaten av studien kan man bygga upp en optimism som sträcker sig längre.

“Det är väsentligt att inse hur mycket en ökad traumamedvetenhet inverkar på upplevda motsättningar och samhällets tillstånd.”

Det är den här typen av arbete som fredsbyggande kräver av oss alla, hela tiden.

“När vi säger att de unga är framtiden behöver vi också stöda dem att ta den i egna händer. Ungdomarna måste själva inse att de val och handlingar som de gör i sina egna umgängeskretsar är avgörande inlärningsmöjligheter för framtiden”, säger Pentikäinen.

“Det är ärligt att säga till unga människor att det kanske inte är någon vuxen som kommer lära dem de rätta lösningarna, eftersom vi inte själva vet eller kan dem. Nyckeln är att ungdomarna själva lär sig att leva tillsammans och ta hand om varandra.”

Ungdomsarbete är en plats att öva sig i försoning

Hjälp för arbetet med ungdomar finns att få. Pentikäinen jobbar själv tillsammans med Helsingfors kyrkliga samfällighet, Lasten ja nuorten keskus och en pilotgrupp av ungdomar för att ta fram ett försoningsmaterial som kan användas i konfirmandarbetet. Idén är att närma sig skriftskolan som ett försonande rum. Det här omfattar flera dimensioner: Försoning med sig själv, det vill säga hur man förstår sig själv och det man bär på och hur man kan stilla sig själv. Försoning i vänkretsen, det vill säga hur man lyssnar på andra och ger dem synlighet, samt frågor om att be om förlåtelse och förlåta. Och slutligen försoning i världen och den roll drömmarna spelar där.

“De verktyg vi använder är diskussioner och till exempel berättande och konst. I en konstverkstad berättar man sin egen livshistoria, till exempel genom att först rita den och sedan berätta den för andra. Till sist kan vi bygga en gemensam målbild, där varje person konkret tar med sig ett guldkorn från sin egen berättelse som de vill ska bli spelregler för hela gemenskapen.”

“Det här är ett exempel på hur mänsklighetens praktiska och vackra egenskaper kan tas in i kärnan av gemenskapen. Vi talar om livsvisdom och färdigheter som det är skäl att lära sig om och om igen med nya generationer.”

Text och bild: Jaakko Kaartinen

Artikeln är översatt från finska. Den publicerades ursprungligen 2.4.2024 på Villimedias webbplats under rubriken ”Mitä konfliktien ratkaiseminen vaatii nykymaailmassa ja mitä siitä pitäisi opettaa nuorille?”