Välfärdssamhällets försvarare, säg er åsikt i valet! 

– Vi lever i ett demokratiskt system, det erkänt minst dåliga alternativet. En välfungerande demokrati förutsätter att medborgarna uttrycker sin vilja och utser sina representanter i val, påminner den av många mycket uppskattade nationalekonomen Sixten Korkman. 

När Helsingin Sanomats läsare i början av året röstade fram landets mest intelligenta person vann nationalekonomen Sixten Korkman, 77, tävlingen (HS 1.2.). 

I åratal har han tålmodigt och klarsynt förklarat de stora ekonomiska linjerna i intervjuer, krönikor och böcker som Talous ja utopia (2012) och Talous ja humanismi (2022). 

Vilka råd skulle Korkman ge till människor som funderar på att rösta? 

Korkman, som har en doktorsexamen i statskunskap, förlorade sin mor när han var ung. Han växte upp under mycket blygsamma förhållanden tillsammans med sina bröder och brinner för att försvara välfärdsstaten. 

Den nordiska modellen är ”trots den kritik som riktats mot den, en historisk bedrift” som väljarna utan tvekan bör hålla fast vid. 

Den här samhällsmodellen, som tar hand om alla medborgare, har på många sätt förbättrat vår säkerhet och gjort Finland till ett framgångsrikt land. 

– Vi bär på en känsla av kollektivt ansvar för samhällsmedlemmarna. Den nordiska modellen har visat sig fungera bättre än andra och vi är ett av de lyckligaste länderna i världen. 

Den framtida riktningen för vår välfärd avgörs i politiken, i varje val. 

En moralisk skyldighet att satsa på barnen 

Sixten Korkmans respekt för välfärdsstatens system och institutioner går tillbaka till barndomen. Dagis, skola och bra lärare skapade förutsättningar för en pojke från en fattig familj i Vasa att utbilda sig. 

– Tack vare en högklassig utbildning kan Finland också i fortsättningen vara en fungerande demokrati. Medborgarna behöver saklig information om samhällsfrågor. 

I en solidarisk kultur tar man väl hand om de minsta och svagaste. 

– Vi har en moralisk skyldighet att föra en politik som utgår från barnets bästa. Annars kan allas lika möjligheter inte förverkligas, ryter Korkman. 

I vissa familjer hopar sig problem och fattigdom över generationsgränserna. För att stödja familjerna behövs förebyggande åtgärder så att den sociala ojämlikheten inte ökar. 

– Att investera i barn är en investering som betalar sig själv. Stöd till familjer med barn som har det svårt kan vara avgörande för enskilda individers utveckling. 

Finland har ett dagvårds- och skolsystem av ”erkänt hög kvalitet”, men man borde se över hur vissa detaljer fungerar. 

Det oroar nationalekonomen som själv är i farförälderåldern att unga, unga vuxna och barnfamiljer ”får mindre uppmärksamhet än den stora pensionärsgruppen i röstfiskepolitiken ”. 

Ur det perspektivet skulle det kanske löna sig för de yngre väljarna att delta i val. 

Ojämlikhet urholkar samhället 

I en välfärdsstat utjämnar man risker och bekämpar fattigdom. 

– Fördelen med att alla har tillgång till utbildning, hälso- och sjukvård, arbetslöshetsersättning och annan social trygghet är att det minskar skammen och stigmatiseringen för dem som tar emot tjänster och förmåner. 

Ojämlikhet mellan människor “urholkar känslan av gemenskap”. 

Att debattstilen blir hård är inte heller bra för demokratin. 

Korkman som är en moderat som gärna väljer en gyllene medelväg är främmande för att man ställer grupper mot varandra, diskriminerar andra. 

– Vi har en djupt rotad tendens att lättare acceptera dem vars tro, hudfärg eller andra egenskaper är bekanta för oss medan vi riktar hat mot andra. 

En gång i tiden var det kanske klokt att vara rädd för främlingar, men i dag borde människor inte rikta sin ilska mot främlingar. 

Mindre likgiltiga och otrevliga 

I många västländer ses mottagare av socialbidrag snarare som en börda för samhället än som medborgare som använder sig av sina rättigheter. 

– Den nordiska strävan efter universalitet stärker i bästa fall självkänslan hos utsatta människor och kan samtidigt stärka tanken på att vi alla är en del av samma gemenskap. 

Det lutherska värdearvet har bidragit till att alla medborgare uppskattas som samhällsmedlemmar, menar Korkman. 

– Det nordiska samhället är inte lika hårt och likgiltigt som samhällen i många andra länder. 

Som en förespråkare för solidaritet har Korkman, trots att han är ateist, anslutit sig till den lutherska kyrkan eftersom han anser att den främjar en känsla av gemenskap och respekt för varje människas lika värde. 

– Den lutherska kyrkans långvariga ideologiska hegemoni skapade attitydmässiga förutsättningar för en solidarisk välfärdsstat. 

Maktens välsignelse eller förbannelse 

De beslutsfattare som väljs i val bestämmer hur stora de offentliga finanserna och skulderna får vara. 

– Demokrati kan fungera väl bara om tillräckligt många medborgare är medvetna och informerade om ekonomiska frågor. 

Om makten missbrukas eller används dumt kan det orsaka stor skada och det ekonomiska ramverket kan urholkas. 

Huruvida maktutövning är en välsignelse eller en förbannelse för samhället beror på beslutsfattarnas värderingar och om systemet för det politiska beslutsfattandet fungerar. 

En fungerande demokrati förutsätter en kritisk granskning av den förda politiken och möjligheten att byta ut makthavarna. 

– Den viktigaste responsmekanismen för demokratin är regelbundna val, där medborgarna kan uttrycka sin vilja och välja sina representanter. 

Ett varmt hjärta och ett kallt huvud 

Politiken utformas i korstrycket mellan marknadskrafterna och den allmänna opinionen. 

– Det politiska sättet att tala blir ofta populistiskt i dåliga bemärkelse; man erbjuder enkla och i det närmaste känslomässiga svar på svåra problem, varnar Korkman. 

– Det största hotet mot demokratin i västvärlden utgörs idag av populister som längtar efter ett auktoritärt styre. Viktigt är också att skydda demokratin från pengarnas herravälde. 

Beslutsfattarna måste kunna fatta tillräckligt tuffa och politiskt svåra beslut. Välfärdsstaten försvaras inte bara genom att bibehålla eller förbättra förmånerna. 

– Man behöver ett varmt hjärta, men också ett kallt huvud: det behövs beslut som ökar sysselsättningen och skattebasen, minskar mindre viktiga utgifter och förbättrar effektiviteten i de offentliga tjänsterna. 

Detta leder oss till problemet att en politiker ofta vet vad som borde göras, men inte hur han eller hon ska bli omvald om han eller hon gör det. 

Svåra beslut är politiskt för tidiga tills de är finansiellt för sena… 

– Det handlar om att det lönar sig för politiker att uppvakta väljarna genom att lova fördelar och förneka behovet av obehagliga beslut. 

För att förhindra en sådan här kortsiktig politik behöver Finland kritiska väljare.

Text: Janne Villa

Bild: Jouni Harala

Översatt med stöd av AI.