Biskop Häkkinens utlåtande om regeringens aktualitetsredogörelse: Kyrkorna och de religiösa samfunden har en viktig uppgift i att upprätthålla den övergripande säkerheten

”Den psykiska krisuthålligheten är en hörnsten i den nationella säkerheten. Kyrkan verkar och förbereder sig utgående från sin egen grunduppgift att se till att individer, samfund och samhället har förmåga att utstå normala och krissituationer. Den hjälper också till att klara av och leva under kriser och främjar återhämtning från kriser.”

”Den erfarenhet kyrkan har fått i sitt arbete stärker observationen i regeringens aktualitetsredogörelse om att det just nu är speciellt viktigt att ta hand om dem som är mest utsatta.”

Det här konstaterar biskopen i S:t Michels stift Seppo Häkkinen i det begärda expertutlåtandet till regeringens aktualitetsredogörelse om förändringar i säkerhetspolitiska miljön.

Krisen syns i församlingarnas hjälpverksamhet

Häkkinen har i sitt utlåtande dragit nytta av den samlade information och de observationer som Evangelisk-lutherska kyrkan och församlingarna gjort i sin verksamhet. Han har kompletterat situationsbilden i aktualitetsredogörelsen utgående från dessa.

Framför allt har de ungas psykiska hälsa försämrats. Brödköerna har vuxit och den ekonomiska kriskänsligheten hos de mest utsatta syns i kyrkans diakonihjälpverksamhet. Då coronapandemin började ökade diakonins ekonomiska hjälp med en fjärdedel från 6,6 miljoner euro till 8,4 miljoner euro och har sedan dess förblivit på samma nivå genom hela krisen.

Ett aktuellt bekymmer som blivit synligt i församlingarna är lantbruksföretagarnas utkomst: lantbruksproducenterna har blivit en ny målgrupp för diakonin. ”Lönsamhetskrisen inom lantbruket påverkar också livsmedelssäkerheten och försörjningsberedskapen”, påminner Häkkinen.

Kyrkan är såväl en myndighet som medborgarsamhällsaktör

Enkäter visar att man under coronakrisen förväntade sig framför allt mathjälp och ekonomiskt stöd till mindre bemedlade, hjälp att uträtta ärenden för de som isolerades, och psykiskt och andligt stöd av evangelisk-lutherska kyrkan. Häkkinen menar att man nu förväntar sig samma sak av kyrkan.

I en krissituation agerar Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland som myndighet och ser till att dess grundläggande uppgift genomförs i alla situationer. Kyrkan är en del av samhällets psykosociala stöd och hjälp till offren för kriser i alla säkerhetslägen.

Förluster, sorg och ångest behandlas i samtal och gemensamma ritualer. Nya utvidgade verksamhetsformer är till exempel lågtröskelterapin Walk in som riktar sig till 16-29-åringar och ungdomsarbete som sker över nätet.

Det är församlingarnas lagstadgade uppgift att upprätthålla begravningsplatser och det gör församlingarna till en viktig länk då man tar hand om avlidna. Dessutom deltar kyrkan vid undantagstillstånd i myndighetssamarbetet, tar hand om sin del av kommunikationen, deltar i eventuell evakuering och erbjuder sina lokaler.

Häkkinen påminner om att Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland inte bara är en myndighetsaktör utan den kan agera som planerare för medborgarsamhällets frivilligverksamhet. Kyrkans styrka är att den har en organisation som täcker hela landet och kan vid behov reagera snabbt.

Kyrkan har ingen Natoståndpunkt

Kyrkan godkänner väpnat försvar i situationer då folkets självbestämmanderätt, demokrati och mänskliga rättigheter hotas. ”Det viktiga är att finländarna i sista hand själva bär ansvar för försvaret av sina gränser och sin samhällsordning.”

Kyrkan har enligt utlåtandet ingen ståndpunkt i frågan om Finland ska gå med i Nato eller inte. ”Beslutsrätten i frågan hör till vår statsledning. Ett eventuellt Natomedlemskap är inte slutpunkten på utrikes- eller säkerhetspolitiken utan början på en ny. Det är viktigt för kyrkan att den kan bygga fred, förtroende och inbördes förståelse också i en ny situation. Kyrkans uppgift att stöda människor förblir densamma under alla förhållanden.”

Häkkinen konstaterar i sitt utlåtande att man i Finland fortsättningsvis behöver förbereda sig på ett ökat antal flyktingar. Man behöver föra en diskussion om det finländska samhällets behov och förmåga att ta emot asylsökanden. I en sådan situation är det kyrkans naturliga uppgift att vara en etisk diskussionspart i samhället. Kyrkan har också redan tidigare agerat mot den växande hatretoriken i samhället.

Häkkinen menar att redogörelsen inte i tillräcklig grad lyfter fram att man skyndsamt måste satsa på eftervård av pandemin och att den satsningen måste göras samtidigt som nya hot tornar upp sig. Han anser också att man inte heller beaktar de riskfaktorer som hör samman med brytningsskedet i och övergångsperioden för strukturreformen inom social- och hälsovården.

”Hoppet blickar mot morgondagen”

Enligt Häkkinen kommer kyrkornas och de religiösa samfundens betydelse bäst till sin rätt då de i sin verksamhet stöder människornas tillförsikt till framtiden.

”Vår gemensamma uppgift är att stärka det goda och kärleken till medmänniskan. De vinner över själviskhet och fiendebilder. Vår gemensamma uppgift är att stöda skönhet, känslan av att saker har ett bestående värde, förmågan att bli berörda då misströstan och cynisk hotar.”

”Vi kan inte förstå kriget, inte förstå grymma och omänskliga handlingar. Lidandets problem har ingen lösning. Då den onda makten tycks växa är det vår uppgift att stärka rösten från en annan värld. Där hörs kärlekens och hjälpandets, omsorgens och förlåtelsens röst. Ur det växer hopp och trygghet.”

Biskop Seppo Häkkinens utlåtande till regeringens aktualitetsredogörelse om förändringar i den säkerhetspolitiska miljön finns i sin helhet som bilaga (på finska).

Mera information: biskopens specialmedarbetare Kalervo Pöykkö, tfn 050 543 0739, kalervo.poykko@evl.fi

Bilagor:
piispa-hakkisen-asiantuntijalausunto-tulevaisuusvaliokunnalle-ajankohtaisselonteko-turvallisuusympariston-muutoksesta-3.5.2022.pdf