Ärkebiskop Kari Mäkinen: Gud är närvarande också där man minst av allt förväntar sig

Ärkebiskop Kari Mäkinens avskedsmässa hölls i Åbo domkyrkan på söndagen. I mässan lade ärkebiskopen ner biskopsämbetets insignier. Mäkinen går i pension 1.6.2018.

I sin sista predikan som ärkebiskop predikade Kari Mäkinen utgående från missionsbefallningen i Matteus evangelium (Matteus 28:16-20). Där Jesus på berget i Galileen sände ut sina lärjungar i världen för att döpa och lära människorna, och lovade att vara med dem till tidens slut.

– När jag ser tillbaka, ända från berget i Galileen till den här stunden, ser jag på hela Kristi kyrka, ser jag mycket som berättar om närvaron av Guds verklighet. Lika mycket ser jag sådant som förstärker upplevelsen av Guds frånvaro. Hårdhet, grymhet, att man vänder ryggen till. Vi bär med oss båda, sade Mäkinen.

Han påminde om att Jesus löfte om närvaro inte innehöll några villkor.

– Alltså inte så att om ni till punkt och pricka förverkligar det jag har lärt, då är jag med er. Nej. Snarare så, att när ni lever av det som ni har lärt av mig, se då kan ni känna igen min närvaro – kanske förvånade – eftersom jag är också där man minst förväntar sig, på livets skuggsida, bland de obetydliga, värdelösa och förbisedda.

Ärkebiskopen berättade att den mest angenäma uppgiften för honom som biskop har varit att läsa välsignelsen i olika sammanhang.

– Att förneka människor den på basen av en egenskap eller ett livsöde har för mig sett ut som att vända dem ryggen, ett budskap om Guds frånvaro. Att uttala välsignelsen är att be om att Guds närvaro skulle bli igenkänd, ingjuta mod och något som bär livet, sade ärkebiskopen.

– Därför är det viktigt för mig att jag kan avsluta min uppgift som ärkebiskop med välsignelsen. Det är sändning, för er och för mig, ut genom den här dörren, ner för domkyrkans trappor, på samma sätt som lärjungarna gick ner från berget i Galileen. Och en bön om att man i det liv vi har framför oss kan ana och kan förmedla Kristus närvaro mera än Kristus frånvaro.

Fick stola i gåva

I slutet av mässan kläddes den avgående ärkebiskopen i en gåvostola med namnet Ruokous (Bön), en gåva från ärkestiftet. I stolan kan man känna igen färgskalan från ärkebiskopens kåpa: grönt, vitt och inslag av violett, dvs. växandets och livets, uppståndelsens och helighetens, och lidandets färger. I stolan av silke, broderad för hand, finns också bönen Fader vårs tema.

– Stolan är ett levande livets träd. Ytan på livets träd reflekterar det grönas olika nyanser, och där finns en dialog mellan ljuset och skuggan, berättar textilkonstnär Silja van der Meer som gjort stolan.

Mera information: ärkebiskopens specialmedarbetare Petri Merenlahti, tfn 040 142 5299
Kyrkans kommunikation på plats: kommunikationschef Eeva-Kaisa Heikura, tfn 040 688 1421
Bilder från avskedsmässan som kan användas av medierna: kuvapankki.evl.fi (Kryssa för Hyväksyn käyttöehdot och välj Ohita kirjautuminen)