Det är dumt att inte rösta

Teaterregissören och skådespelaren Linda Wallgren uppmanar alla att använda valet för att påverka i vilken riktning Finland ska förändras.

– Det lönar sig inte att låta bli att använda sin röst när man har fått en. Att inte rösta är en politisk handling som bara orsakar problem för en själv och andra.

Den prisbelönta och aktiva teatermakaren Linda Wallgren är mycket medveten om vår tids samhälleliga och globala problem.

Ändå har hon på ett glädjande sätt behållit sin tro på individens möjlighet att påverka.

– Optimism är grunden för handlingsförmåga. Jag försöker att inte låta mig nedslås även när det är tuffa tider. Mauno Koivisto hade en bra grundidé: om vi inte med säkerhet vet hur saker och ting kommer att bli, så låt oss anta att allt kommer att bli bra, säger Wallgren.

Hon påpekar att rädsla föder mer rädsla. 
– Och det ökar alltid det samhälleliga missnöjet när förhållandena försämras.

Lögner driver polariseringen

Demokratin hotas av extremism och en negativ debattkultur.

Den växande polariseringen mellan människor har inte överraskat Linda Wallgren. Ekonomiska problem driver politiska ytterligheter i konflikt.

– Det här är en gynnsam tidpunkt för rasism och för att skapa skiljelinjer mellan oss och dem. Kärnan i polariseringen utgörs av lögner, rykten och skuldbeläggande i stället för att man skulle söka orsakerna till problemen och varför människor mår dåligt.

Det cirkulerar mycket desinformation, felaktig information. 
– Vi är dåliga på att tolka vad som är sant och vad som är ett avsiktligt försök att skapa motsatsförhållanden och sprida osanningar.

Man letar alltid en syndabock. Wallgren har behandlat detta fenomen på ett skickligt sätt i sina verk, så som i pjäsen Angels in America, som utspelar sig under aidsepidemin på 1980-talet.

Wallgrens uppsättning på Finlands Nationalteater förra året blev en kritiker- och publiksuccé. På ett briljant sätt lyfte hon den fyra timmar långa pjäsen.

– I dagens samhällsklimat blir minoriteter av alla slag återigen lätta måltavlor och hatobjekt.

Skönheten och odjuren

I april har pjäsen Kaunotar ja hirviöt (sv. Skönheten och odjuren) i regi av Linda Wallgren premiär på Helsingfors stadsteater. Pjäsen handlar om motsatsförhållandena gott och ont, skönhet och fulhet.

Pjäsen är inspirerad av True crime och mysteriepjäser och utforskar hur sorg kan användas för att samla in pengar. Bakgrunden är mordet på en ung kvinna i en liten italiensk by.

– Det var en trasslig härva, till slut dömdes nästan halva byn. Man ville förstöra en vacker och oskyldig ungdom när hon försökte sticka ut och utmärka sig.

Byn blev med sin giftiga atmosfär ett mål för morbidturism och offrets familj anklagades för att sälja sin sorg i medierna.

– Det finns väldigt mycket rykten, antaganden och misstankar i pjäsen. Hur snabbt kan inte ett samhälle förgiftas när vissa grupper eller individer fördöms och när misstankar utan fakta underblåses.

I det finländska samhället är påståendet att människor inte arbetar för att de är lata ett exempel på sådant giftigt prat.

– Man ser inte att många människor faktiskt befinner sig i en problematisk sysselsättningssituation. Vill man med tufft prat bryta ner konsensus eller förstöra välfärdsstaten?

Demokratin ger stora rubriker

Som ”historienörd” har Linda Wallgren sedan barnsben varit intresserad av samhällsfrågor. I dramatikern Laura Ruohonens och filosofen Thomas Wallgrens trebarnsfamilj diskuterade man mycket.

På 2000-talet uppmuntrade även Steinergymnasiet i Helsingfors till samhällsaktivism och påverkansarbete.

– Det har alltid varit väldigt naturligt för mig att tänka att man skall påverka i samhällsfrågor.

Det har alltid varit en självklarhet att rösta.

Är de unga väljarna alerta? 
– Läget är motstridigt, menar Wallgren.

– Miljörörelsen är till exempel aktiv men samtidigt har många unga i rösträttsåldern en dålig allmänbildning. Under en lång tid var livet i Finland så stabilt att demokratin saknade hotbilder och den skapade inte rubriker i medierna.

Ungdomar frågar sig om deras eget agerande har någon betydelse. 
– De är frustrerade på grund av coronan, krig och andra skrämmande världshändelser.

Har vi gemensamma sånger?

Hur kan vi stärka vår känsla av gemenskap? 
– Det kanske mest banala svaret är att skapa utrymme för möten.

Konsten är en plats där man kan diskutera och mötas. 
– Som teatermakare måste man tro att det är en stor gest att lägga ifrån sig telefonen i ett par timmar och vara närvarande vid samma pjäs som andra, inte bara hemma i soffan.

Wallgren sitter i styrelsen för Finlands teaterregissörers och dramaturgers förbund (STOD). Människor inom kultursektorn, särskilt frilansare, har det tufft just nu.

– Kultur och bildning utgör en stark del av den finländska identiteten. Det är förvirrande att man vill försvaga en levande och blomstrande kultur via nedskärningar. Har vi som nation snart inte längre några gemensamma sånger?

Ungas situation bekymrar

Linda Wallgrens lillasyster gick på gymnasiet under coronatiden. Det undergrävde upplevelsen av gemenskap för hela åldersgruppen.

På senare tid har det talats mycket om unga som mår dåligt. 
– Ungdomarnas situation gör mig nervös och bekymrar mig.

– Alla typer av ungdomsaktiviteter och hobbyer är viktiga för att människor med olika bakgrund ska vänja sig vid att fysiskt befinna sig i samma rum, inte bara vara uppkopplade på nätet, säger Wallgren. 
– Genuin mänsklig kontakt rensar bort fördomar.

För att integrera människor med invandrarbakgrund behöver man stöda språkinlärning, hobbyer, gräsrotsaktiviteter och jobbmöjligheter. 
– Ur det växer tanken på att bygga ett gemensamt land.

Särskilt i kristider är också kyrkan en plats som för människor samman. Kyrkan tenderar inte främja motsatsförhållanden utan positiv gemenskap, tycker Wallgren.

– Kyrkan talar om kärlek till medmänniskan och om att hjälpa dem som har det sämre ställt. Denna grundsyn ger en sund motvikt i vår tid. Enligt det som jag känner till om Jesu nedtecknade undervisning vet jag att han för fram kärlek och medmänsklighet.

Hur ser framtiden ut?

Unga människor är särskilt oroade över klimatförändringen.

– Hur snart kommer översvämningarna att börja också här hos oss? Jag är inte förvånad över att depressioner och andra psykiska problem ökar. Jag hoppas att det fortfarande också finns optimism.

Linda Wallgren undrar varför politikerna är medvetna om vilka klimatåtgärder som behövs, men att det inte görs tillräckligt för att förändra saker och ting.

– Det här är en nedslående tanke för mig. Varför fixar man inte saker och ting?

Å andra sidan påpekar konstnären att många saker har gått framåt i Finland under de senaste decennierna.

– Massornas påtryckningar påverkar besluten om välfärdsstatens framtid. Genom att rösta kan man påverka vem som stiftar lagarna. Det gör en stor skillnad.

Wallgren betonar att förändring är möjlig. Det har hänt många gånger, till exempel när det gäller kvinnors rättigheter, för att förbättra minoriteters situation eller under inflytande av den folkrörelse som Martin Luther King representerade.

– Att inte rösta är att passivt acceptera att någon annan, möjligen med en mycket avvikande åsikt, kommer att använda sin röst. Det är dumt att inte rösta. 

Text: Janne Villa 

Bild: Linda Wallgrens hemalbum

Översatt med stöd av AI.