Biskop emeritus Huovinens jordfästningstal vid president Ahtisaaris statsbegravning

Biskop emeritus Eero Huovinens jordfästningstal vid president Martti Oiva Kalevi Ahtisaaris statsbegravning 10 november 2023 kl. 13 Helsingfors domkyrka.

Herre, vår härskare. När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom ? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom. Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden!
Psaltaren 8

Kära anhöriga. Martti Ahtisaari var en god människa. Han förstod att människolivet är både bräckligt och vackert, både sårbart och helt. Ahtisaari var realist. Han visste att det finns ondska i världen. Men han var också en optimist som litade på att det finns godhet i världen och att den måste främjas till varje pris.

Martti Ahtisaari såg på livet och världen med öppna ögon. Han förstod hur mycket mänskligheten har lidit. Människan har inte kunnat fullfölja det som hon skapades för. Gud har skapat världen god men människan har förstört den.

Den pojke som flydde från Karelen var mycket liten men känslan av flyktingskap följde Martti Ahtisaari livet ut. Han tvingades möta mänsklighetens tragedi på många kontinenter. Närhelst mänskligheten sattes på prov såg Ahtisaari det som sin plikt att göra vad han kunde för sin nästa. Resorna till krisdrabbade områden företogs inte av politisk nyfikenhet eller för att betona den egna betydelsen utan bottnade i en vilja att hjälpa. Det handlade om att nå ut till människor.

Det var medmänskligheten som tände Martti Ahtisaaris låga för fredsarbete. Freden måste främjas så att människor kan leva ett gott liv. För att fred ska kunna uppnås måste det finnas respekt. För att freden ska bestå måste den vara rättvis. För att freden ska bli verklig måste den gälla alla människor. Ett gott liv kan inte levas ensamt.

I Finland är Ahtisaari känd för att han är känd i världen. Världen var hans arbetsfält, men det var människorna han tänkte på. Han tänkte globalt, men agerade lokalt. Man kan inte älska människor bara i princip. Man kan älska dem vars ansikten man vet, känner och minns. För Ahtisaari var medmänskligheten inte en teoretisk fråga , utan praktisk och konkret. Många av oss kan vara god mot den goda. Men förmår vi också svara med godhet på det onda?

Många finländare har upplevt Martti Ahtisaaris medmänsklighet när de fått träffa honom, när de blivit hörda. Ahtisaari gömde sig inte bakom formell status eller prestige. Han visste hur man kommer nära och söker kontakt. Hans inrikesresor var inte resor för att uppträda, utan resor för att mötas. Ute i landskapen, till exempel i Varpaisjärvi eller Lapinlahti, minns människor fortfarande det okomplice rade sätt på vilket han närmade sig ortsborna och uppmuntrade dem att övervinna sina känslor av handlingsförlamning.

För några år sedan fick jag möjlighet att fråga Martti Ahtisaari om vad hans hemlighet var. Svaret kom snabbt och utan tvekan, i bara två ord: ”Karelen – och Eeva.” Nu har ett långt och lyckligt äktenskap nått sitt jordiska slut. Även om Martti reste mycket, var det gemensamma hemmet hans egna plats och tillflyktsort. Tillsammans med honom bildade ni, Eeva och Marko, en trio som stöttade varandra ända fram till dödens port. Jag tror att allas våra tankar och böner är med er.

Martti Ahtisaaris syn på allas omistliga människovärde baserades inte bara på hans natur utan också på det att han ansåg att varje människa är skapad av Gud. Om Gud skapade människan till sin egen avbild, då måste alla respekteras. Om Gud har skapat världen för att den ska vara god och vacker, då måste alla arbeta för det goda i denna värld.

När vi ser på skapelsens storhet måste vi fråga oss vilket värde en liten människa har. Psalmistens utrop är sanna. ”Vad är då en människa! Vad är då ett människobarn!” Och ändå kommer du, Gud, ihåg människan och bryr dig om henne. Så när vi möter en annan människa, låt oss minnas det höga värde som Gud har gett varje människa.

Godhet är i grund och botten en gåva, något man får, något man ärver. I slutändan står godhet utom människans makt och kontroll. Samtidigt som vi hedrar Martti Ahtisaari och hans kunnande tror vi också att han fick sin gåva av Gud, all godhets källa.

Martti Ahtisaari visste att också den ihärdigaste människans arbete blir ofullbordat. Även om han sade att alla kriser kan lösas om bara viljan finns förstod han att detta alltför ofta bara förblir ett mål. Vi må ha viljan, men har vi den goda viljan? Vi kan ha viljan, men leder viljan till handling? Målet får inte glömmas bort, inte ens när det inte uppnås.

Den psalm som vi snart ska sjunga skrevs mitt under andra världskrigets förödelse. Ändå börjar den med lugna och fridfulla ord. ”Av goda makter skyddade vi möter den nya dag som du, Gud, låter gry. Nytt är det krav som dagen ställer på oss, men du är nära och din nåd är ny.”

När vi idag samlas här i kyrkan känner vi starkt att världen är ännu mer orolig än när Martti Ahtisaari kämpade för fred. Men låt oss inte drabbas av missmod, utan låt oss behålla samma anda av hopp som Ahtisaari arbetade med.

Människan ska göra sitt yttersta, men Gud är den som välsignar. I slutet av sina nyårstal önskade Ahtisaari finländarna Guds välsignelse. Jag är säker på att han bad om samma välsignelse för sig själv. Med den välsignelsen och i den allsmäktige Gudens trygghet överlämnar vi nu Martti Ahtisaari.