Att tala om döden med barn

När man pratar med ett barn i sorg är det viktigt att det står klart för barnet att det inte finns några förbjudna tankar, känslor eller frågor. Att sorgen får finnas inger trygghet.

Får sorgen inte finnas – om den sopas under mattan och tystas ner – kan barnet få intrycket att något farligt ligger på lur. Barnet kan behöva hjälp med att sätta ord på de tankar, frågor och känslor som sorgen väcker, men försök att inte tillrättalägga barnets försök att förstå och berätta om sin sorg.

“När man dör kommer Jesus och hämtar en, eller så ringer väckarklockan.” – Johannes, 4 år

Barnet har en egen förståelse av vad död är, och förstår tid annorlunda. Känn inte att du måste korrigera barnets förståelse. Barnet frågar om hen inte förstår, försök att svara på hens frågor. Det är viktigare att barnet inte får känslan att hen eller hens sorg är “fel”. För när allt kommer omkring, hur vet vi vilka föreställningar som är korrekta när det gäller sorg, död och livet bortom döden?

“När jag kommer till himlen ska jag köra långtradare. Det vågar jag inte göra i det här livet, för här kan man ju dö.” – Eivor, 61 år

Berätta för barnet vad du själv tänker och tror om det som hänt. För att hjälpa barnet förstå det som hänt, undvik försköningar och omskrivningar, t.ex. gå bort, flytta hem, fara till himlen eller somna in. Barn förhåller sig bokstavligt till det man berättar för dem. Därför är det bra att säga som det är: ”NN är död.” Om man i stället säger att NN har somnat in, kanske barnet frågar varför det inte går att väcka NN, och kanske själv blir rädd för att somna.

Var konkret men inte detaljerad i ditt samtal med barnen. Barn pendlar mellan sorg och glädje Jag har hört uttrycket att barnens sorg är randig, ibland vill dom leka och nästa stund är dom arga. Barn kan inte heller kanske sätta ord på sin sorg, så undvik frågan “hur känner du dig”. Låt barnet fråga och så svarar vi så gott vi kan. Vi skall inte värdesätta barnens sorg utan vår uppgift är att bejaka och våga vara med dem i stunden. Vuxna kan hjälpa barnen i deras sorg genom berättelser, sånger, rörelser.

Om man själv har hopp om ett liv efter döden kan man gärna dela sitt hopp med barnet. Det är något vi kan unna varandra i sorgen, att få hoppas och tro på Guds kärlek och omsorg också bortom det här livet. Man kan t.ex. säga: “Jo, du förstår, när kroppen blir gammal slutar den att fungera. Hjärtat stannar och lungorna slutar andas. Det var så det gick med NN, så nu är hen död. Jag tror att själva NN är hos Gud nu, det är bara kroppen som läggs i en kista i jorden, då när vi har begravning. Jesus har sagt att om man tror på honom är det så det går till, när man dör.”

Du behöver inte ha alla svar

“Varför dör alla som man tycker om?” – Elsa, 5 år

Känn inte att du måste ha ett svar på alla frågor. Det är viktigare få dela, att ha gemenskap i det svåra än att få ett svar. Var inte rädd för att visa din litenhet:

• Vet du, det där har jag inte tänkt på, men om vi tillsammans nu funderar …
• Jag vet inte, men jag tror att …
• Det där måste jag fundera på en stund.

Barnen har rätt att veta vad som har skett så berätta för barnet. Barnen känner på sig att någonting är fel. Hjälp dem att sätta ord på situationen. Sorg är känslor och innebär förändring. I den processen behöver vi varandra.