Att bygga ett hus tillsammans

Det här är en berättelse om att bygga hus – och att komma ihåg att vårda relationen i vardagen.

Många par drömmer om att bygga ett hus. Tänk att kunna planera tillsammans och bygga huset just som man vill ha det.

Vårt par, Evert och Sigyn, är husbyggare. De har fått en tomt av Sigyns föräldrar och nu gäller det att välja hustyp och leverantör och ordna lån. En ny värld öppnar sig för dem båda, men de märker snart att denna värld inte bara innehåller möjligheter och alternativ, utan också risker och återvändsgränder.

De första veckorna är en enda lång eufori. Broschyrerna landar på köksbordet som en svärm flyttfåglar på höståkern. När de väl har stannat för en hustyp märker de att det är först nu allvaret börjar. Att komma överens och fatta konkreta beslut ställer stora krav på kommunikationen. De märker an efter att de ändå inte riktigt drömmer om samma hus. Vems hus ska de bygga? Som de förståndiga mänskor de är försöker de prata ihop sig, ibland måste de kompromissa och förhandla länge innan det känns bra. Mitt i alla bestyr med huset får de ibland en känsla av att husbyggandet håller på att ockupera hela relationen.

Som det ofta går i en sådan situation börjar var och en inom sig beskylla den andra för att det känns jobbigt. Sigyn tycker att Evert bara ville hålla på med byggandet och inte bryr sig om deras äktenskap längre. Han hinner knappt innanför dörren innan han berättar vad han skall göra på huset ikväll.

Evert går i sin tur omkring med en outtalad känsla av att hela bygget går på Sigyns villkor. Hon har så klar bild av hur hon vill ha det. Han känner att han måste ta ansvar för det praktiska arbetet för att han också skulle ha en del i det här huset. Det blir inte mycket tid och krafter över till Sigyn och Evert när bådas arbeten och husbyggandet har tagit sitt. Kärlekslivet torkar in i takt med att deras inbördes samtal allt mer kommer att handla om sakinformation om vilka arbeten som blivit gjorda och vilka beställningar som behövde göras näst.

Våga ta en paus

Till slut är det faktiskt Sigyns bror Ulf som kommer med den förlösande frågan. Han har hjälpt Evert med isoleringen av mellantaket en kväll i september. Han märker att Evert är målmedveten och energisk men samtidigt på något sätt utan glädje. Ulf som är drygt tio år äldre frågar Evert om de kan ta en liten paus. De sätter sig på trappan med varsin pilsner i handen.

– Hur är läget? frågar han lite trevande.

– Vill du ha ett ärligt svar? Jag vet inte riktigt vems hus det är jag bygger. Jag hinner inte ens tänka efter.

Han tar en stor klunk av pilsner och tittar bort för att inte Ulf ska se hur han kämpar med sig själv. Tog han i för mycket? Överdrev han? Vad tänker Ulf om honom och Sigyn? Han känner plötsligt Ulfs hand på sin axel.

– Hördu, du är ju alldeles förbi av trötthet. När har du och Sigyn senast varit på samma ställe utan att prata om huset? Har ni glömt bort att äktenskapet också har en insida. Äktenskap handlar både om arbete och om vila. Jag låter säkert som prästen i kyrkan nu, men jag vet vad jag talar om. Du vet att jag är skild. Min Marina stack iväg dan före vi skulle flytta in i vårt nya hus. Jag var bitter i två år. Det var inte svårt att lägga hela skulden på Marina. Sen vågade jag se mig själv i spegeln. Vad hade jag själv gjort för att hålla ihop vårt förhållande? Vi byggde oss ur äktenskapet. Gör inte samma misstag som vi. Lova mig det. För min lillasysters skull. För din egen skull.