Vad kan jag göra på begravningen?

Begravningssederna varierar lite från ort till ort i Finland. Du kan höra dig för på ditt pastorskansli eller hos närmaste begravningsbyrå om hur det brukar gå till där du bor. Om du känner de sörjande väl kan du också fråga dem hur du kan hjälpa till och hur du kan delta.

Ofta sätter den eller de närmast sörjande in en begravningsannons i den lokala tidningen. Där står det ofta längst ner något om hur det ska bli med begravningen. Om det står att begravningen sker ”i stillhet” eller ”i kretsen av de närmaste”, betyder det att bara familjemedlemmarna kommer att vara med. Det kan också stå att ”vi skiljs vid graven”, vilket betyder att alla är välkomna med till jordfästningen i kyrkan, men att det inte blir någon minnesstund.

Fundera över hur du vill ta avsked av den människa som dött och hur du vill stöda din sörjande vän. Om ni står varandra nära kan du erbjuda dig att hjälpa till med att ordna begravningen. Om det ska ordnas en minnestund kan det t.ex. vara aktuellt att:

  • ta emot offerter och planera bjudningen med cateringfirma
  • framkalla ett fotografi att ha vid minnesstunden, eller
  • beställa blommor.

Det är vanligt att man på olika sätt visar sitt deltagande genom att köpa en adress eller en blombukett. En adress är ett A4-stort kort som kostar en eller ett par tior. Om du vill kan du välja en adress där pengarna går till något ändamål som var viktigt för den döde eller som på något sätt relaterar till dödsfallet, t.ex. cancerforskningen. Om du vill ha en blomsterhyllning med dig till jordfästningen kan du be om förslag vid närmsta blomaffär. Ofta har blomaffärer en katalog där du får se bilder på olika alternativ.

Vid själva jordfästningen brukar man få lägga ner sina blommor vid kistan, antingen i början eller i slutet av jordfästningen. I samband med att man lägger ner sina blommor kan man läsa en vers eller en hälsning, som du väljer i samband med att du beställer blommorna vid blomaffären. Det kan vara en dikt, en psalmstrof, ett bibelord eller något annat du vill säga. Det kan vara alldeles kort, t.ex. ”Tack för vänskapen.” Vid jordfästningen säger prästen när blommorna ska läggas ner, och då brukar de som är närmast sörjande lägga ner sina blommor först. Det är också vanligt att arbetslag, kompisgäng, idrottsklubbar och andra sammanslutningar har köpt en blombukett tillsammans. Då kan någon i sällskapet gå fram och lägga ner blomman, medan de andra bara ställer sig upp i bänken för att visa att de hör ihop.

Efter jordfästningen i kyrkan eller begravningskapellet brukar kistan gravsättas, alltså föras till gravplatsen och där sänkas ner i graven. Efter det ordnas det ofta minnesstund, en stund då man ännu samlas för att dela minnen och kanske äta något tillsammans. Där läser man ofta upp alla adresserna. Ofta utlyses också ordet fritt, så att den som vill får dela någon tanke eller något minne av den döde. Du kan i förväg fundera på om du vill säga något på minnesstunden, och vad det i så fall skulle vara. Det kan t.ex. vara något trevligt minne du har av den ni sörjer eller något du tyckte om med honom eller henne. Det kan trösta i sorgen, att få dela minnen.