Julens budskap berör våra liv. Gud blir människa och känner med oss i våra vardagsbekymmer. Mitt i årets mörkaste tid får vi fira ljuset och hoppet.
Nu är tiden vi väntat på. Adventstiden går över i jul, fasta går över i fest.
Kyrkor och människor världen över firar minnet av en världsavgörande händelse i Betlehem för drygt tvåtusen år sedan – Gud själv kom till jorden som ett litet hjälplöst människobarn. Vi stannar upp inför undret: det lilla barnet i krubban är den som ska rädda världen.
Julevangeliet
Julen bjuder på liv och glädje mitt i vintermörkret. Genom Jesusbarnet kommer Gud till världen som en människa bland människor. Han upplever allt som hör till en människas liv: glädje, sorg, skratt, smärta och död. Världens ljus tänder hoppet.
Julen kommer även om du inte har haft tid att förbereda dig för den. Det spelar ingen roll ifall bordet inte är dukat och inga dekorationerna blivit upphängda.
Också julklapparna får vara mer än konsumtion och begär. De kan få vara en påminnelse om att sätta oss in i andras situation, om vänlighet och ömsesidig hjälpsamhet.
”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”, säger Jesus. (Matt 25:40)
Julen är en högtid genomsyrad av traditioner. I kyrkan sjungs alla de mest älskade julsångerna och det ordnas julkonserter, andakter och gudstjänster för olika åldrar. “Släkten följer släktens gång.”
Det finns julfirande för alla. Många församlingar bjuder också in till mer avslappnade gemenskaper inför och under julen.
Välj de traditioner som passar dig, eller skapa dina egna.
Idag är julaftonen den mest populära tidpunkten att delta i en gudstjänst. Julbönerna kan fylla kyrkorna i flera omgångar. Varje dag i julhelgen har sina egna särdrag och sin egen betoning.
Profeterna i Gamla testamentet förutsade att det ska komma en Messias som ska rädda Israel och vara en frälsare för alla folk. På julaftonen läser vi i kyrkorna en del av dessa profetior.
Både Jesaja och Jeremia skriver om hur ett skott ska växa fram ur Jisahis och Davids stam, en konung ska födas som ska skapa fred och rättfärdighet. I Mikaels bok beskrivs hur det i Betlehem ska födas en herde över folket.
Julprofetior: Jesaja 9 Tre andra profetior
Julafton är den mest populära kyrkliga högtiden. Då deltar många också i en gudstjänst.
Av dem är julbönen den mest besökta. Den enkla och korta utformningen med fokus på julevangeliet och bekanta julpsalmer som Nu tändas tusen juleljus, Giv mig ej glans och Härlig är jorden har blivit en tradition för många. I flera församlingar ordnas också speciella julböner för barn.
Ta del av julevangeliet i den här videon:
Julnatten är natten för Kristi födelse. Församlingen hör ängelns budskap: “I dag har en frälsare fötts år er.”
Julnattsmässan, som också kallas änglarnas mässa, är huvudevenemanget under jultiden i en stor del av den kristna världen.
Under julottan, herdarnas mässa, färdas vi tidigt på juldagsmorgonen till Betlehem med herdarna. Där får vi se att Jesus fötts.
På juldagens gudstjänst (folkets mässa) tackar vi Gud för att han låtit sin son bli människa, vår broder, så att vi alla kan bli Guds barn.
Annandag jul står i kontrast till juldagens fest. Den här dagen kallad också Stefanidagen och är den första martyren Stefanos och med honom alla martyrers minnesdag.
Ägde den där världsomvälvande händelsen rum just den 25 december år noll? Nej, det gjorde den nog inte – ingen vet exakt när Jesus föddes, utom att det var när Augustus var regerande kejsare i Rom och Quirinius var landshövding över Syrien, som det står i Lukasevangeliet. Det betyder att det var någon gång mellan år 4 f.Kr. och år 6 e.Kr. För så pass världsavgörande var den här händelsen att vi idag börjar vår tideräkning från Jesus födelse.
Att vi firar just 25 december som Jesus födelsedag beror på att romarna bestämde att ersätta firandet av guden Sol Invictus (den obesegrade Solen) med den nya kristna högtiden.
De första trehundra åren var den kristna kyrkan en sakta växande gemenskap som de romerska härskarna betraktade som en judisk sekt. Tidvis förföljdes de kristna, men långa tider fick de också vara i fred. De hade ingen övergripande organisation, inte heller någon gemensam klar teologi. När kristendomen under kejsar Konstantins tid på 300-talet blev en inte bara tillåten, utan också favoriserad religion, började arbetet med att hitta gemensam teologi och liturgi för alla kristna i romarriket.
Kejsar Theodosius bestämde år 385 att kristendomen skulle vara statsreligion och religionsfriheten i romarriket avskaffades. När man ville fira Jesus födelse valde man en sedan tidigare allmän festdag. År 274 hade kejsar Aurelianus beslutat att den 25 december skulle firas som Natalis Solis Invictus, ”den obesegrade solens födelsefest”. Den obesegrade Solen hade utnämnts till den romerska statens främsta gud. Spår av den tron hittar man i kristna hymner från 300- och 400-talen, där Kristus ibland benämndes just Sol Invictus (jämför uttrycket “världens ljus”).
I Norden och många andra länder trängde det kristna julfirandet undan hedniska midvinterfester. I Norden kallades de bland annat “jul” och i England “youle”. I engelskan kom sedan uttrycket Kristusmässa att ersätta det gamla ordet och julen blev Christmas. I romanska länder (Spanien, Frankrike, Italien) går orden för jul tillbaka till latinets Natalis – Navidad, Noël, Natale.
Sök på församlingens namn och hitta information om julens evenemang och upplevelser på församlingens egen webbplats.
Julen handlar om att Gud blir människa. Gud kan för all tid framöver känna med oss i våra vardagsbekymmer.
Julberättelsen rymmer förlåtelse, ansvar, rädsla, trygghet, hopp och mycket mer. Där finns allt från Marias oro för det ofödda barnet som är annorlunda än andra barn till stjärntydarna som pekar på vad det verkligt viktiga i livet är.
Lev julberättelsen via de här berättelserna och illustrationerna av Catharina Nygård.
Min hand vilar på min stora, runda mage. Jag kan känna hur mitt lilla barn rör sig därinne. Snart får jag ha honom i famnen, men jag måste nog medge att jag är litet rädd. Innan det kommer det att göra mycket ont, det vet jag.
Och hur ska det bli sedan? När jag får hålla honom i famnen, se honom växa upp … Han är ju inget vanligt barn – kommer det att märkas utanpå? Kommer han att vara så annorlunda att hans lekkamrater retas med honom? Eller kommer de att tycka om honom? Kanske tycker de om det som är annorlunda – kanske han strålar, som ängeln gjorde. Den ängel som först berättade för mig om barnet. Ängeln som sade till mig att jag inte skall vara rädd.
Jag har lovat att vara Herrens tjänarinna. Då får jag lita på att Han ser till att allt går som det ska. Att han hjälper mig så att jag kan ge min son allt han behöver.
En liten fot sparkar mot min mage. Snart är det dags. Jag är rädd, ja, men mest förväntansfull. Snart är han här. I min famn och i allas hjärtan som längtar.
Nu när jag sitter här i natten tänker jag på alla dem som sover tryggt i sina hem. De tänker inte på att jag håller vakt så att fåren har det bra. De som sover nu säger att mitt jobb inte är något värt. De säger att jag är smutsig och luktar illa. Tänk om jag skulle gå hem och låta fåren gå fria? Hur skulle de då få kläder och mat när ingen ser efter fåren. Då skulle de se att mitt jobb är viktigt också för dem som sover nu.
Tänk vad konstigt ändå. När jag går här med städvagnen tänker jag på alla dem som bara rusar förbi. De tänker inte på att det jobb som jag gör, det gör jag för dem. De ser mig inte nu, men om jag gick hem och lät smutsen gro, då skulle de se att mitt jobb är viktig också för dem.
Det finns en som ser. Det finns en som vet. Att alla de små, som så lätt glöms bort, alla de vars arbete lätt föraktas är viktiga för oss alla.
Till dem som glömts bort sände Han sina änglar för att berätta att Han är här.
Vad hade månne hänt om han inte hindrat mig? Kanske jag då redan hunnit långt bort? Väskan var ju redan packad. Jag hade kunnat vara en fri man, men ändå olycklig. Jag hade varit ensam med min besvikelse över att min familj inte är som de andra. Och Maria, hon hade varit ensam med sitt barn. Hon hade fått bära så mycket, bara på grund av att jag velat komma lätt undan. Hon hade varit övergiven av mig för att jag bara tänkte på mig själv. För att jag var osäker och rädd för att ha en annorlunda familj.
Men nu sitter jag här hemma i värmen och ser på min familj. Jag ser Maria med det lilla nyfödda barnet i sin famn. Hon ser så lycklig ut. Vad glad jag är för att jag är här hos dem! Att vi fått detta under, denna gudalika son. Nu tittar han på mig. Vad klok han ser ut! Han kommer nog att bli något stort.
Varför lät jag inte den lilla familjen få bo i det tomma rummet? Varför ljög jag för dem? Varför sade jag att det inte fanns plats i härbärget? Tja, alla rum var ju reserverade… men, jag kunde ju ha räknat ut att den rika mannen ändå inte skulle dyka upp. Han brukar ju alltid komma ett dygn för sent. Jag tänkte gå tillbaka och bjuda in dem, men skämdes så. Så var det ju också så sent. Kanske de redan sov. Jag ville inte störa.
Men på natten kunde jag inte sova. Jag låg och vred mig i min säng. Jag bestämde mig för att jag ändå måste gå och se att allt är bra. Jag gläntade försiktigt på dörren och kikade in. Där halvlåg de i höet. Den lilla familjen. De tittade förälskat på sitt nyfödda barn. Jag kunde märka hur mycket kärlek det var i luften. Den unga kvinnan tittade på mig och log. En tyngd föll från mina axlar. Jag är förlåten.
Vi har sjungit upp oss ordentligt, sett till att våra dräkter skiner och att vingarna är fullfjädrade. Det är snart dags. Visst har vi änglar fått bege oss till jorden med budskap och uppmaningar flera gånger förr. Men nu är det Den Stora Händelsen det gäller! Den största av alla.
Var inte rädd – så brukar vi inleda våra samtal med människor vi möter. Det får vi säkert göra nu också – enligt uppgift är det en grupp herdar som ska få höra vårt fantastiska budskap först av alla. Inte några kungar eller präster, så har vår Herre bestämt. Nu ska vi sjunga för fåraherdar. De kommer nog att bli skrämda. Vi ser mycket fram emot att få berätta för dem att Messias är född – han som skall ta bort all ängslan och rädsla. För det är just det som snart skall hända.
Och vi är snart på väg. Det här skall bli fint! Den gladaste färden av alla!
Några följer drömmar när andra håller fast vid det välkända. En del följer en stjärna genom öknen för sin stora tros skull, andra spanar genom galaxer för att hitta livets kärna.
För två tusen år sedan gav sig några stjärntydarna ut på en lång och svår resa mot ett okänt mål. De gjorde det många inte kunde eller vågade. De var övertygade om att stjärnan visade dem vägen mot något nytt och viktigt.
Idag finns Stjärnan närmare än vi tror. Vi behöver inte spana ut i rymden, haka på alla trender eller köpa oss till lycka och gemenskap. Gud är inte långt borta från en enda av oss som söker honom.
Trettondagen är en äldre högtid än julen – den hör till de äldsta högtiderna inom kristendomen. Redan på 200-talet firade man den här dagen, då som Jesus födelsefest. Därför kallar vi den fortfarande ibland för den ”gamla julen”. Trettondagen firas den sjätte januari.
I väst började kyrkorna fira trettondagen till minnet av berättelsen om de tre vise männen, som kom för att hylla judarnas nyfödde konung. De tre vise männen representerade främmande folkslag. Kristus är ”världens ljus” för alla folk. Trettondagen påminner om kyrkans missionsuppgift: alla ska få ta del av julens budskap.
I Bibeln står det inte hur många de vise männen var, men uttrycket ”de tre vise männen” blev tidigt etablerat i kyrkan. Sannolikt eftersom det är tre gåvor som nämns i evangelierna: guld, rökelse och myrra. Senare uppstod också den allmänna uppfattningen att de vise männen var kungar.
I den österländska kristenheten firar kyrkorna fortfarande trettondagen med temat Jesus dop. Den första kyrkoordningen för den lutherska kyrkan i Sverige-Finland från 1500-talet beskrev trettondagen som ”Vår Herres dopdag, som kallas för Heliga Tre Kungarnas Dag”. Sveriges riksvapen, tre kronor, har sina rötter i de tre kungarnas kronor.
Det traditionella namnet på trettondagen är epifania, Herrens uppenbarelse. Den är en av de stora Kristusfesterna och vi firar den med den vita liturgiska färgen och sex ljus på altaret. Trettondagens svenska namn kommer från att högtiden firas på den trettonde dagen efter jul.
Trettondagen avslutar själva jultiden men helgerna efter trettondagen hör fortfarande till julkretsen i kyrkoåret – den tar slut först då påskkretsen börjar.