Vilken är kyrkans viktigaste uppgift? Finländarnas förhållande till kyrkan undersöktes på ett nytt sätt

Varför finns den kristna kyrkan? Vilka element bygger upp kyrkans grunduppdrag och betydelse i samhället?  I kyrkans fyraårsberättelse undersöktes finländarnas tankar och fann betydande skillnader i erfarenheterna inom och utanför kyrkan.

När finländarna tillfrågas varför de tillhör eller inträder i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, berättar medlemmarna vanligtvis att de särskilt värdesätter de kyrkliga förrättningarna, upprätthållandet av traditionen kring kyrkliga högtider samt kyrkans roll som en del av det finländska samhället. Diskussionen om finländarnas förhållande till kyrkan har överlag varit starkt kopplad till medlemskapsfrågan – frågan om kyrkans betydelse har oftast bedömts utifrån inträden och utträden.

I skuggan av medlemskapsfrågan har evangelisk-lutherska kyrkans dragningskraft under flera år varit nedåtgående, vilket delvis speglar en starkt pågående distansering både från kyrkan som samfund och institution och från den kristna tradition som den representerar. Enligt kyrkans fyraårsberättelse Kyrkan i ovissa tider – Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland 2020–2023 har en särskilt stor förändring skett bland unga kvinnor.

Frågan om varför människor i denna tid ansluter sig till eller skriver ut sig ur kyrkan, avslöjar ändå inte närmare till vilka uppgifter kyrkans existens verkar vara kopplad i finländarnas medvetande. Varför finns kyrkan och vilken typ av verksamhet förväntas av den – särskilt i en situation där finländsk religiositet genomgår en stark förändring?

Att hjälpa, leva hållbart och fostra

Kimmo Ketola, forskare vid enheten Kyrkans forskning och utbildning, berättar att de i samband med fyraårsberättelsen närmade sig frågan om finländarnas förhållande till kyrkan på ett nytt sätt. Man bad finländarna att själva bedöma olika verksamhetsområden som är en del av evangelisk-lutherska kyrkans arbete och som också kan anses vara kännetecknande för kristna kyrkor i allmänhet.

Det fanns totalt 18 listade verksamhetsområden. Dessa inkluderade bland annat hjälp till dem som har det sämre ställt, satsning på kyrkliga förrättningar, spridning av evangeliet, stärkande av bönelivet, försvar av minoriteter i samhällsdebatten samt dialog med andra religioner.

– Människorna fick själva poängsätta hur viktiga de olika verksamheterna är. Samma frågor användes också i enkäten riktad till anställda och förtroendevalda, vilket gjorde att olika respondentgrupper kunde jämföras med varandra, förklarar Ketola.

–  En allmän observation är att alla grupper är överens om att hjälpverksamhet och samhällelig påverkan är en viktig del av kyrkans uppgifter, berättar Ketola.

Hanna Salomäki, direktör för enheten Kyrkans forskning och utbildning, håller med.

– Undersökningen visar tydligt att det människor förväntar sig av kyrkan är en roll relaterad till olika samhälleliga uppgifter. De förväntar sig hjälp, att kyrkan tar ställning till olika missförhållanden och lyfter upp dem i den offentliga debatten. Kyrkan förväntas lyfta fram brister i samhället, sammanfattar Salomäki.

Enligt fyraårsberättelsen förväntar sig finländarna att kyrkan är en samhällelig aktör som tar ansvar för de som är svagare, minoriteters ställning och en hållbar livsstil som en del av skapelsen.

Alla respondentgrupper ansåg att vid sidan av hjälp till dem som har det sämre ställt är att lära barn och unga hållbara livsvärden ett speciellt viktigt uppgiftsområde. Ungefär 96 procent av respondenterna bland kyrkans anställda och förtroendevalda ansåg detta viktigt. Cirka nio av tio av kyrkans medlemmar och ungefär fyra av fem finländare var av samma åsikt.

I fyraårsberättelsen skriver Ketola att resultaten visar på en mycket stor enighet bland kyrkans beslutsfattare, anställda och medlemmar samt till och med bland alla finländare om betydelsen av hjälpande och fostran i kyrkans verksamhet.

Skillnader i vad som uppskattas

Större skillnader mellan respondentgrupperna kom till uttryck i hur de såg på vilka verksamhetsområden som är minst viktiga i kyrkan. Både gruppen alla finländare och gruppen alla kyrkans medlemmar ansåg att de minst viktiga uppgifterna är förkunnande av Guds ord och bibelundervisning, spridning av evangeliet och stärkande av bönelivet. För anställda och förtroendevalda placerade sig dessa å sin sida betydligt högre upp i viktighetsordningen.

Ketola skriver att de observerade skillnaderna är ganska förståeliga.

– Man kan förvänta sig att de som arbetar inom ett religiöst samfund och de som ingår i dess beslutsorgan anser att det är viktigare att framhålla det som är centralt i tron ─ att förkunna ordet och sprida evangeliet ─ än det är för andra medlemmar.

Det som däremot är värt att notera är att ur kyrkans anställdas och förtroendevaldas perspektiv var kyrkans minst viktiga uppgifter dialog med andra religioner och att erbjuda möjligheter till intellektuell trosreflektion.

Kyrkans medlemmars och finländare överlag ser på saken väldigt annorlunda. I ett samhälle som allt mer präglas av olika livsåskådningar, saknar många möjligheter till intellektuell reflektion över religiösa och livsåskådningsfrågor. Samtidigt är olika dialogiska dimensioner relaterade till religions- och åskådningsfrågor allt mer viktiga – betydelsen av kyrkans undervisning granskas i allt starkare relation till andra religioner och åskådningar.

Enligt fyraårsberättelsen är kyrkan som organisation ännu inte tillräckligt medveten om detta. Forskningsresultaten tyder på att betydelsen av åskådningsdialog kommer att öka ytterligare i framtiden.

Tiden för en dominant kyrka är förbi

Kan de observerade skillnaderna i uppskattningarna delvis försvåra kyrkans möjligheter att förstå exempelvis yngre generationers tanke- och upplevelsevärldar?

– Många unga längtar efter att få diskutera livsåskådningar. De förväntar sig att kyrkan ska erbjuda möjligheter att reflektera över tron på ett intellektuellt sätt, konstaterar Salomäki.

Salomäki anser att reflektion över åskådningsfrågor idag är väsentligt kopplat till det mångkulturella, pluralistiska och multireligiösa samhället.

– Till exempel blir religion mer synlig i gatubilden när livsåskådningar kan uttryckas genom klädsel och smycken. En större mångfald av åskådningar innebär också att man börjar reflektera över sin egen identitet i ännu högre grad, berättar Salomäki.

– Då uppstår frågor om vad den andra tror, vad vi tror eller vad jag som individ tror – vilken relation som finns mellan olika läror. För en finländare som inte är van vid att delta i gudstjänster eller andra församlingsevenemang kan infallsvinkeln till att reflektera över centrala frågor om kyrkan vara en mer dialogisk situation där många olika personer tillsammans kan fundera över olika aspekter av dessa fenomen, säger Salomäki.

Hon påminner också att den senaste Ungdomsbarometern om livsåskådningar och andlighet berättar att de unga längtar efter mer stöd för att bygga sin andliga identitet.

– Vi måste ändå komma bort från tankesättet att det ska finnas en dominerande kyrka som krossar andra åskådningar, funderar Salomäki.

Intern polarisering

Ketola berättar att man i samband med fyrårsberättelsen också kopplade samman många olika verksamhetsformer, där olika funktioner och uppgifter var relaterade till varandra. Målet var att undersöka inbördes relationer mellan värderingar.

Bakom valet av verksamhetsområden som anses vara mycket viktiga fanns det fyra kyrkliga värdeorienteringar. 1) I samhällsorienteringen betonades till exempel hjälp och hållbar livsstil, 2) förkunnelseorienteringen bestod i att betona kyrkans evangeliserande och förkunnande roll, 3) samfundsorienteringen betonade erbjudandet av gemensamma verksamhetsformer, och 4) dialogorienteringen syftade till dialog med olika religioner och livsåskådningar samt andra kristna samfund.

Ketola berättar att det på befolkningsnivå fanns en tydlig korrelation, särskilt mellan samhälls- och förkunnelseorienteringen. Med andra ord uppfattas socialetik i Finland som en integrerad del av kyrkans förkunnelsearbete och verksamhet. I samma anda uttrycker kyrkans strategi Öppna dörrar att ”… den frälsande evangelieförkunnelsen, delaktigheten, det gemensamma ansvaret, försvarandet av de svagaste, själavården, främjandet av jämställdhet och människovärde samt värnandet av harmonin i skapelsen hör ihop.”

– Inom kyrkans inre krets finns det ändå en större spänning mellan socialetik och förkunnelse. I hela befolkningen korrelerar dessa med varandra, men i svaren från kyrkans anställda och förtroendevalda minskar korrelationen och till och med försvinner, berättar Ketola.

Det förefaller alltså inte finnas någon särskild korrelation mellan förkunnelse och samhällelig verksamhet i de anställdas och förtroendevaldas tankesätt. I fyraårsberättelsen tycks forskningsresultatet vara i linje med den allmänna observationen att förkunnelse och socialetik lätt ställs emot varandra i den kyrkliga diskussionen. Ett exempel som också syns i samhället är debatten om jämställda äktenskap.

Resultaten i fyrårsberättelsen tyder på att bredare samhälleligt polariserade motsättningar med stor sannolikhet kommer att återspeglas även inom kyrkan, om de innersta kretsarnas teologiska betoningar redan från början är mer knutna till motsättningar än till sådant som förenar olika orienteringar.

– Det här är oroande, konstaterar Ketola.

– Det skapar en sårbarhet i kyrkan. Den här vägen kan den polariserande diskussionen ta sig in i kyrkans innersta krets, tänker han.

Försvinnande gemenskap

Salomäki betonar att finländarnas relation till kyrkan idag överlag mer kännetecknas av ett individcentrerat än ett samfundsinriktat perspektiv. Fler och fler människor närmar sig kyrkan utifrån sin egen erfarenhetsvärld och frågar vad det här betyder för mig.

– En ovanligare fråga är, vad betyder kyrkan gemensamt? Av de kyrkliga värdeorienteringarna har dimensionerna gemenskap och dialog inte diskuterats lika mycket som dimensionerna socialt inflytande och förkunnelse, funderar Salomäki.

Som en av kyrkans framtida utmaningar ser hon att allt fler saknar den erfarenhetsbaserade sidan av religion och platser för tillhörighet.

– Ju mer detta skulle inkluderas, desto mer skulle kyrkan och kristendomen kunna bli något personligt berörande och meningsfullt, sammanfattar Salomäki.

Text av Mikko Kurenlahti / översatt och bearbetad till svenska 

Foto: Pixabay 

Läs också:

Unga kvinnors religiositet har minskat – vad beror det på?

Kyrkans fyraårsberättelse