“Rösta, rösta!” – Jonas Väänänen vill se unga ta mer plats i samhället

Aktuellt

Han studerar teologi, är aktiv i scouterna, representerar sitt stift i Navi-gruppen och fungerade som ordförande på Ungdomens kyrkodagar 2025. Jonas Väänänen har fullt upp – men för honom handlar engagemang inte om mer att göra, utan om mening.

– Det ger mig en sense of purpose. Det kanske låter som ett starkt uttryck, men för mig är det precis vad det är. Det handlar om att vara en del av någonting större, säger han.

När Chrisu Romberg träffar honom för ett samtal om tro, politik och ungas plats i demokratin, är det tydligt att Väänänen inte bara pratar – han lever som han lär.

Val – ett första steg in i vuxenlivet

Det första valet Väänänen deltog i var församlingsvalet, och han minns det tydligt. Att gå in i båset, skriva sin siffra på lappen och lägga den i valurnan kändes som något stort – ett steg in i ett vuxet ansvar.

– Det var en så konkret upplevelse av att vara med och påverka. Det kändes verkligen som att jag var en del av hur besluten kommer att fattas.

Sedan dess har han röstat i flera val – presidentval, EU-val – och ser fram emot det kommande kommunalvalet. Men han vet också att många unga inte känner samma motivation.

Enligt Väänänen är det många som inte röstar för att de inte litar på att deras röst spelar någon roll.

– Många upplever att de man röstar på inte håller vad de lovar. Det gör att förtroendet för systemet försvinner, säger han.

Väänänen vill se större ansvarstagande från beslutsfattare – och en bättre politisk kultur där löften betyder något. Dessutom efterlyser han mer kommunikation om vad röstande faktiskt leder till:

– Vi borde lyfta fram konkreta saker som blivit verklighet tack vare att folk röstat. Det visar att demokrati fungerar.

När unga tystas

En annan orsak till att unga drar sig från politiken är att de inte alltid blir tagna på allvar. Väänänen berättar om en ung kandidat som blev invald i kommunfullmäktige men möttes av skratt och hån från äldre ledamöter.

– Han ställde inte upp igen. Han tyckte kulturen var toxisk. Och det är inte ett enskilt fall – sådant händer fortfarande på många håll.

Väänänen menar att unga ofta bemöts som om deras idéer vore barnsliga eller ogenomförbara, trots att de ofta är både realistiska och genomtänkta.

– Det finns en föreställning om att unga inte är intresserade av byråkrati. Men om de får chansen visar de att de både kan och vill. Alla unga är inte intresserade, men inte alla vuxna är det heller. Det går inte att generalisera.

Polarisering som hot

Väänänen ser också med oro på en annan utveckling: den ökande polariseringen i samhället. Han pekar på USA som ett exempel på vad som kan hända när politiken blir för svartvit.

– Det blir en ful retorik och ett vi-och-dom-tänkande där man ser ner på dem som inte håller med. Den sortens splittring måste motverkas, säger han.

Han menar att det krävs ett aktivt val att inte spela med i den retoriken – och att istället söka samarbete över åsiktsgränser. Medierna spelar också en viktig roll i hur olika grupper porträtteras.

Kristen tro, politiska värderingar

Som blivande teolog är Jonas van vid att prata om tro. Men han är noga med att skilja mellan personlig tro och de värderingar som kan prägla ett gott samhälle.

– Kristen tro och kristna värderingar är inte samma sak. Jag tycker inte att beslut ska baseras på tolkningar av heliga skrifter. Men värderingar som kärlek till nästan, jämlikhet, solidaritet och ansvar för skapelsen – de är viktiga, och de kan vara en bra grund för politiska beslut.

Kyrkans roll, menar han, är inte att ta partipolitisk ställning, utan att påminna om människovärdet och det gemensamma ansvaret – särskilt i valtider.