Hyppää sisältöön

Kollager och kolsänkor

Kolsänkorna bromsar den globala uppvärmningen och är mycket viktiga för bekämpningen av klimatförändringen.

Vegetationen och havens ytlager utgör kolsänkor som binder koldioxid. Skogsmark, trädbestånd och myrar är stora naturliga kollager. Genom att planera markanvändningen i ett område kan man skydda skogar, våtmarker och torvmarker, som utgör kolsänkor och kollager. Grönbyggande och träbyggande ökar också områdets kollager och potential som kolsänka. När skogar och grönområden bevaras förbättras också den byggda miljöns anpassningsförmåga.

Grovt taget kan man säga att odikade myrar i naturligt tillstånd är de bästa vegetationsområdena för kollagring. De näst största kollagren är gamla skogar, följt av unga skogar och till sist åkrar. Träbyggnader och andra bestående träprodukter är också goda kollager.

De bästa kolsänkorna är växande skogar, följt av gamla skogar, skyddsåkrar och åkrar. 

Övergödda sjöar och igenvuxna diken är exempel på kolkällor. Även kalhyggen frigör kol under de första 10–20 åren efter avverkningen då det kol som varit bundet i marken och avverkningsresterna frigörs när det organiska materialet förmultnar.

Beskogade myrar fungerar inte heller alltid som kolsänkor eftersom till exempel en dikad myr kan frigöra mer kol än de klenvuxna träden kan binda.

Kyrkostyrelsen lät 2020 Naturresursinstitutet (LUKE) utreda de församlingsägda skogarnas funktion som kolsänkor och kollager. Resultaten finns tillgängliga för hela kyrkan och specifikt för de enskilda församlingarna.

Åtgärd

Församlingen beräknar kolsänkorna och kollagren i sina områden.

Poäng: 

  • Uppföljning av tillståndet i församlingens skogar som kolsänkor och kollager, 2–5 poäng.
  • Kolsänkorna och kollagren växer kalkylerat, 2–10 poäng.
  • Totalt högst 15 poäng.

Mer information

Luke, Skogarnas kolsänkorÖppna länk i ny flik (på finska)

Luke, Skogarnas kollagerÖppna länk i ny flik (på finska)