Skydd av skogarnas biologiska mångfald

En hållbar användning och vård av skogarna innebär att deras biologiska mångfald, produktivitet, förnyelseförmåga och livskraft bevaras. När den biologiska mångfalden skyddas kan skogen nu och i framtiden användas för olika ändamål utan att ekosystemen skadas.

Ekonomisk hållbarhet innebär att skogarna vårdas och används så att de bevarar sin livskraft, förnyelseförmåga, produktivitet och lönsamhet på lång sikt.

Ekologisk hållbarhet innebär att den biologiska mångfalden bevaras och ekosystemen fungerar på lång sikt. I skogsvården och användningen av skogarna kan den ekologiska hållbarheten säkerställas genom att man iakttar försiktighetsprincipen, bevarar skogarnas och myrarnas biologiska mångfald och håller sjöar och vattendrag rena.

Social hållbarhet i skogsbruket innebär att man ser till att allmänheten och olika aktörer även i framtiden kan utnyttja skogarna för välbefinnande och rekreation. I norra Finland är det viktigt att sammanjämka skogsbruket med de traditionella näringarna.

De finländska skogarnas hållbarhet bedöms och följs upp huvudsakligen med hjälp av indikatorer som mäter de paneuropeiska kriterierna och deras utfall. Naturresursinstitutet LUKE ansvarar för det arbetet.

Församlingen har flera möjligheter att bedriva hållbart skogsbruk:

• Prioritera kontinuerlig beståndsvård och blandskogar (bland annat skogsodling med varierande åldersstruktur i enlighet med skogslagen). 
• Minska kalhyggena, åtminstone lämna grupper av överståndare, göra högstubbar och ta hänsyn till landskapet vid avgränsningen av hygget.  
• Beskoga trädlösa områden. 
• Lämna skyddszoner. 
• Utföra markberedning med de metoder som blottlägger minst markyta.  
• Lämna stubbar i skogen. 
• Samla in avverkningsrester till energived. 
• Utföra eventuell gödsling ändamålsenligt och så miljövänligt som möjligt (till exempel använda vedaska, med beaktande av begränsningar som gäller skadliga ämnen). 
• Utföra tidig gallring och skötsel av plantskog och beståndsvårdande avverkningar vid rätt tidpunkt. 
• Beakta möjligheterna till mångbruk av skogen, till exempel viltskogsvård. 
• Iståndsätta och sköta kulturobjekt.
• Öka mängden död ved genom att lämna döda träd i skogen. 
• Spara lövträd. 
• Undvika onödig röjning av undervegetation.
• Undvika att röja diken och i stället övergå till kontinuerlig beståndsvård på torvmarker.

Vårdvilja

Vårdviljan är ett verktyg för kommunikation mellan skogsägare och skogsplanerare som WWF och Tapio tillsammans tagit fram för frågor som gäller skyddet av den biologiska mångfalden.

Skogsnaturens kraftigt försämrade tillstånd, många skogsägares förändrade mål, de allt mångsidigare alternativen för skogshantering samt servicekulturens utveckling har skapat förutsättningar för att införa en blankett för vårdvilja. En tredjedel av skogsägarna anser att bevarandet av den biologiska mångfalden är deras viktigaste mål i skogsodlingen. 

Församlingens vilja att värna om skogarnas biologiska mångfald kan också tas in i skogsplanen utan någon blankett. 

Åtgärd

• Församlingen vidtar åtgärder som ökar skogens hållbarhet och biologiska mångfald.
• Församlingen tillämpar skogsvård med varierad åldersstruktur (kontinuerlig beståndsvård).
• Mångfaldsmålen för skogen anges i skogsplanen, en vårdvilja upprättas eller innehållet i WWF:s skogsvårdsguide tillämpas som grund för skogsvården.

Poäng:

• Åtgärder som ökar hållbarheten och den biologiska mångfalden samt information om dem ger 1–2 poäng/metod, högst 10 poäng.
• Kontinuerlig beståndsvård där skogsbeståndets åldersstruktur varierar, 1–10 poäng.
• Mångfaldsmål i skogsplanen, vårdvilja eller skogsvård som bygger på WWF:s skogsvårdsguide, 2 poäng.
• Totalt högst 20 poäng.

Mer information

TapioÖppna länk i ny flik

WWF:s skogsvårdsguideÖppna länk i ny flik

WWF:s VårdviljaÖppna länk i ny flik (på finska)

Våra skogarÖppna länk i ny flik