Naturstigar och platser avskilda för stillhet

Naturstigar och platser för stillhet uppmuntrar till stillhet och reflektion över skapelsen.

Texter och bilder på skyltarna kan leda vandrarens tankar till förhållandet till Gud, naturen och andra människor. På våren är stigen annorlunda än på hösten. Kan tiden på kyrkoåret påverka ur vilken synvinkel man betraktar naturen längs stigen? Vad väcker tacksamhet, respekt, en känsla av ansvar för skapelsen?

En plats som är avskild för stillhet är en plats som församlingen anvisat för ändamålet till exempel i en skog, vid en strand, på en ö eller ett skär, på en udde, vid en myr, på en klippa, vid en å eller en fors. Platsen ska alltså lämpa sig för eftertanke och meditation, för att lyssna till naturen, för reflektioner kring skapelsen och tillvaron och för bön.

Några stora konstruktioner av människohand behövs inte. En port som signalerar var platsen finns, en tavla som uppmanar till stillhet, en bänk och ett kors räcker bra. Inte heller detta behövs nödvändigtvis.

Åtgärd

Församlingen använder naturstigar och platser för stillhet i sin miljöfostran.

Poäng:

• Naturstigar 2–5 poäng. 
• Platser för stillhet 1–2 poäng.
• Högst 7 poäng.

Poäng för byggandet och inrättandet av platser som nämns i detta kapitel ges i avsnittet om ekosystemtjänster.