Miljöhandboken öppnar nya möjligheter

Klimatförändringen, utarmningen av den biologiska mångfalden och överkonsumtionen av resurser som inte är förnybara oroar både unga och äldre i dag. Trots att ledarna i politiken och näringslivet allt oftare tar upp miljöfrågor är de konkreta handlingarna ofta alltför anspråkslösa.

Detsamma gäller oss som individer. Liksom Paulus på sin tid får vi konstatera att vi inte gör de goda gärningar vi egentligen vill göra. Tvärtom gör vi alltför ofta just det vi vill undvika.

Kyrkans uppgift i denna situation är att påminna människorna om vårt gemensamma ansvar som Guds avbilder och arbetskamrater och samtidigt förmedla hopp. När läget ser mörkt ut och människornas ansträngningar inte känns tillräckligt effektiva måste vi lita på Guds gränslösa möjligheter.  Evangeliet visar att vi kan frigöra oss från hopplöshet och bördor från det förflutna. Gud ger oss möjlighet att avstå från själviskhet och kortsiktighet. Vi behöver Guds hjälp och nåd för en sådan mentalitets- och livsförändring, men vi behöver också praktiska exempel och förebilder för att avancera från ord till handling.

Miljödiplomet hjälper oss ta ansvar för miljön

Kyrkans miljödiplom vill erbjuda just sådana redskap för församlingarnas anställda, förtroendevalda och övriga medlemmar. Miljödiplomet har en nära koppling till den energi- och klimatstrategi (”En kolneutral kyrka 2030”) som Kyrkostyrelsens plenum godkände vintern 2019.

I miljöansvaret förenas ansvaret för medmänniskan och för utsatta grupper, för djur och växter, för kommande generationer och för de allra fattigaste. Miljön skyddas givetvis inte direkt av att de ekonomiska församlingsenheterna samlar poäng för ett miljödiplom eller hänger upp ett sådant på väggen. Miljödiplomet är ett medel och inte ett mål i sig.  Miljödiplomets struktur med poäng och scheman gör det möjligt för församlingarna att steg för steg utveckla sin verksamhet i en miljövänligare riktning. Det kan uppstå ett aktivt miljöengagemang och en sund konkurrens på arbetsplatsen då man inte behöver jämföra sina egna ansträngningar med andra församlingars utan enbart med sina egna tidigare rutiner.

Den här handboken ska inte läsas som en lag utan som en guide till nya möjligheter. Bokens scheman och listor erbjuder konkreta exempel som församlingen med fördel kan överväga i sin strävan efter mer hållbara och miljövänliga rutiner. Det gäller att inte låta sig avskräckas av mängden kapitel och underkapitel i handboken. Ingen församling kan samla poäng på alla delområden, och det går inte att jämföra ekonomiska församlingsenheter med varandra eftersom de verkar i så varierande förhållanden.

Alla rutiner bör utvärderas och utvecklas med jämna mellanrum, men det innebär inte att det krävs ständiga förändringar för att få eller förnya ett miljödiplom. När en församling förnyar sitt diplom belönas den goda nivå som redan uppnåtts. Även åtgärder från tidigare diplomperioder ger alltså rätt till poäng om de fortfarande fungerar.

När ett certifieringssystem som kyrkans miljödiplom inrättas och utvecklas krävs oundvikligen en balansgång mellan två motsatta mål. Systemet ska vara så enkelt som möjligt att använda samtidigt som det ska leda till genuina förändringar. Det hade möjligt att utveckla ett enklare miljödiplom som i de flesta församlingar endast skulle kräva en finslipning av rutinerna. Nackdelen med en sådan lösning är att den inte skulle förändra de ekonomiska församlingsenheternas miljöpåverkan på något avgörande, revolutionerande sätt.

Tack

Ett stort antal experter inom kyrkan och externt har konsulterats i arbetet med att förnya miljödiplomet. Respons har också insamlats på kyrkans miljödagar, på diplomutvärderarnas sammankomster och i miljödiplomets Facebookgrupp. DI Eija Grönqvist hade ansvaret för att skriva utgångstexten. Uppföljningsgruppen för kyrkans miljöärenden har fungerat som ledningsgrupp och diskussionsforum under arbetets gång. Den så kallade poängsättningsarbetsgruppen som ansvarade för den fortsatta redigeringen av texten sammanträdde över 20 gånger på distans på grund av pandemiläget. I arbetsgruppen ingick FD Elina Hienonen, ekonomichef Riitta Kukkohovi-Colpaert, tf. kyrkoherde Lasse Mustonen och ledande sakkunnig Ilkka Sipiläinen. Sakkunnig Jari Pulkkinen och prosten Ouri Mattila har varit redaktörer för kapitlet om miljöfostran och PM Pauli Välimäki har redigerat hela textens finska språkdräkt och delvis även innehållet. Sakkunnig Hanna Pekkanen och TM Hanna Yletyinen har i slutskedet tillsammans med arbetsgruppen funderat på innehållet och bearbetningen av det till en webbversion.

Ett varmt tack till Eija Grönqvist, poängsättningsarbetsgruppen som redigerat manuset, utvärderarna och alla som gett respons, de övriga experterna samt medlemmarna i Uppföljningsgruppen för kyrkans miljöärenden. Ett särskilt tack till Ilkka Sipiläinen som tålmodigt samordnat alla faser av processen!

Björn Vikström
Professor, ordförande för Uppföljningsgruppen för kyrkans miljöärenden.