Samarbete med vårdnadshavare

När barnen börjar i en småbarnspedagogisk verksamhet blir deras livsmiljö större. I verksamheten möter barnen också andra sätt att tänka och handla.

Ett av småbarnspedagogikens uppdrag är att stödja barns förmåga att förstå mångfalden i närmiljön och att öva sig att fungera i den.

Samarbetet med vårdnadshavare börjar redan från första mötet. En professionell, öppen och respektfull inställning till mångfalden av familjer och familjernas olika språk, kulturer, religioner, trosuppfattningar samt traditioner och uppfostringssätt ger förutsättningar för ett gott fostransamarbete (Grunderna i planen för småbarnsfostran 2018, s. 21).

Barnets lärostig börjar med att barnet tillsammans med vårdnadshavarna får lära känna personalen och den småbarnspedagogiska enheten. I början lägger personalen grunden för ett gott fostransamarbete med vårdnadshavare och bekantar sig med familjens sätt att agera tillsammans med barnet. Under diskussionerna har personalen möjlighet också att bekanta sig med familjens åskådningar och religioner.

En nyfiken inställning till språk, kulturer och åskådningar, samt en öppen diskussion med vårdnadshavare, lägger grunden för ett gott samarbete som respekterar mångfalden.

Planeringen och utvärderingen i småbarnspedagogiken samt uppgörandet av barnets individuella plan är en processbaserad helhet. Processen innebär att planeringen av barnets småbarnspedagogik också innebär dagliga möten och annan kommunikation med vårdnadshavare. Dagliga möten möjliggör ett interaktivt samarbete och skapandet av en accepterande atmosfär.

När man utarbetar barnets individuella plan för småbarnspedagogik är det viktigt att känna barnet. Vårdnadshavares kunskap om sitt barns kompetens, styrkor, intressen och individuella behov spelar en viktig roll. När man utarbetar barnets plan beaktas också barnets språkliga, kulturella och åskådningsmässiga bakgrund. Också en eventuell plan för att stöda barnets modersmål utarbetas tillsammans med vårdnadshavarna och registreras i barnets plan för småbarnspedagogiken. Det är bra att reservera tillräckligt med tid för diskussioner, och om vårdnadshavare känner att det är nödvändigt är det bra att använda en tolk.

Personalen i småbarnspedagogiken har ett pedagogiskt ansvar för planering, genomförande och utvärdering på ett åskådningsmässigt sätt enligt läroplanen. Personalen bör överväga i vilket skede och på vilket sätt åskådningsfostran diskuteras med vårdnadshavare; till exempel är bra tillfällen att diskutera när barnet börjar i enheten och samtalet om barnets plan är utmärkta tillfällen att diskutera åskådningsfostran och att inkludera familjens egna åskådningar och religioner i samtalet. Föräldrakvällar är också bra tillfällen att prata med vårdnadshavare om åskådningsfostran. En öppen och respekterande dialog minskar på fördomar och främjar en gemensam lärande verksamhetsmiljö.

Samarbete kan även innebära att pröva olika konstformer, uteverksamhet eller att besöka autentiska rum.

Foto: Ilkka Tahvanainen

Vårdnadshavarna informeras om eventuellt samarbete med församlingen och anordnandet av religiösa evenemang. Om vårdnadshavare inte önskar barnet ska delta i religiösa evenemang måste gruppens personal se till att dessa barn erbjuds alternativ pedagogisk verksamhet. Inom småbarnspedagogiken ses alla språk, kulturer och åskådningar som berikande och värdefulla. Personalens uppgift är att respektera och lyfta fram mångfald i ord och gärningar.

Åskådningsfostran kräver öppenhet och nyfikenhet men också modet att samtala om, många gånger för pedagogen främmande, komplexa frågor. Det är viktigt att möta varje barn och vårdnadshavare som individer och inte som en representant för en viss åskådning.

Text: En kommuns sakkunnig i småbarnspedagogik 

Våra egna fördomar

För att övervinna utmaningarna i en global värld och i sociala miljöer är en religions- och åskådningsdialog nödvändig. Genom att samatala om värderingar och egenskaper som är gemensamma för alla övertygelser kan ömsesidigheten berikas. Varje person behöver kritiskt tänka över sina egna fördomar och övertygelser.

Pedagogens uppdrag är att undvika att överföra normer och traditioner som begränsar en individs rätt att växa på egen hand samt att få utveckla alla sina styrkor. De val vi gör kan vara förknippade med traditionella könsroller. Till exempel hur barn väljer lekar, kläder, känslouttryck ock många andra krav att agera, enligt traditionella könsroller.

Det är anmärkningsvärt att redan ett barn som är tre förstår att undvika religiösa ämnen om vuxna i småbarnspedagogiken avvisar dem. När åskådningar och övertygelser är en godkänd och naturlig av barnets vardag, kan de dela sina erfarenheter, traditioner och tankar, vilket berikar hela barngruppens liv.

Principer för samarbetet

• Samarbetet med varje barns vårdnadshavare innefattar en diskussion om språk, kultur och åskådningsfrågor.
• I en dialog är det trevligt att få uppleva en positiv atmosfär.
• Gemensamma överenskommelser underlättar och berikar planeringen av verksamheten och pedagogens arbete.
• Den gemensamma diskussionen gör det möjligt för vårdnadshavare att delta i utvecklingen av verksamhetskulturen och verksamheten, även när det gäller åskådningsfostran.
• Pedagogen måste öppna upp för vårdnadshavare vad mångfald betyder och öppet ställa frågor och diskutera de teman som berör ämnet.