Treenighetsläran

Treenighetsläran, dvs. trinitetsläran (lat. trinitas) handlar om den treenige Guden. Den treeinge Guden är enligt trinitetsläran ett enda väsen, men tre personer, Fader, Son och helig Ande.

Treenighetsläran är kristendomens mest grundläggande lärosats, dvs. dogm. Det är grunden för all övrig kristen undervisning.

Man började definiera läran vid kyrkomötet i Nicea år 325 (Fader och Son är ”samma väsen”) och vid kyrkomötet i Konstantinopel år 381 utvidgades den till att omfatta den heliga Anden. Bakgrunden till att läran utformades var kampen mot arianismen. Vid det allmänna kyrkomötet i Khalkedon år 451 godkändes läran om treenigheten slutgiltigt.

Förhållningssättet till treenigheten (lat. trinitas, grek. trias) är ett avgörande kriterium när man bedömer om en trosinriktning eller gruppering är kristen eller inte. Synen på treenigheten är alldeles central i Nya testamentet fastän det inte finns en klar framställning av treenighetsläran.

I Nya testamentet finns uttalanden som talar direkt om Treenigheten. Den mest kända av dessa är den missionsbefallning som Jesus ger i slutet av Matteusevangelium: ”Döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn” (Matt. 28:19).