Laestadianism

Laestadianismen är en av de mest inflytelserika väckelserörelserna inom kyrkan. Den uppstod i norra Lappland i Sverige som ett resultat av Lars Levi Laestadius (1800-1861) predikoverksamhet. Väckelser uppstod på 1840-talet och småningom bredde de ut sig också till Finland. Inom några årtionden fick laestadianismen sitt starkaste understöd i Finland.

Efter Laestadius blev Johan Raattamaa (1811-1899) ledare för rörelsen och han hade en stor inverkan på rörelsens läromässiga utveckling. Laestadianismens enhetliga skede upphörde vid sekelskiftet i ett stort sönderfall som berodde på rörelsens utbredning, Raattamaas död och läromässiga meningsskiljaktigheter.

Sisällysluettelo

[piilota]

Laestadianismens olika grupperingar

Gammallaestadianismen

Gammallaestadianismen blev från första början den största grupperingen inom laestadianismen. Dess centralorganisation är Centralförbundet för fridsföreningarna i Finland (Suomen rauhanyhdistykens keskusjärjestö, SRK). Den har systerorganisationer i Sverige, USA, Canada, Ryssland och Estland.

Man uppskattar att gammallaestadianismen har över 100 000 anhängare. Rörelsen har den starkaste utbredningen i norra Österbotten, Uleåborgsområdet samt nordöstra Österbotten. Det finns ca 250 lokala fridsföreningar.

Gammallaestadianernas nationella sommarmöten är vårt lands mest omfattande andliga evenemang. Deltagarantalet är ca 70 000-80 000 och en stor del av dem är barn och unga. SRK ger ut andlig litteratur och tidningar. Rörelsens huvudsakliga språkrör är tidningen Päivämies. Gammallaestadianerna har en amerikansk systerorganisation American Laestadian Lutheran Church som bland annat utför missionsarbete i Ecuador och Togo.

De förstfödda

Den riktning som kallas ”de förstfödda” har på basen av sin traditionskultur och sin samhälleliga inställning ansetts vara den mest konservativa grenen inom laestadianismen. Grupperingen är numera dock mera öppen mot kyrkan och andra väckelserörelser än gammallaestadianismen. Rörelsens centrum finns i de gamla finntrakterna i Sverige men den har formats till en folkrörelse på sina håll också i Finland. Till rörelsen hör knappt 10 000 personer. De förstfödda ger ut en tidning på finska som heter Rauhan Side. Rörelsen verkar också i de andra nordiska länderna och i Förenta Staterna samt utför missionsarbete i Baltikum och Ryssland.

De nyväckta

De nyväckta uppstod som en följd av den andliga förnyelse som förekom inom laestadianismen under de sista åren på 1800-talet. De nyväckta är den gren inom laestadianismen som är mest öppen för kontakter utåt. Den har ca 3000 anhängare. De nyväckta ger ut tidningen Lähettäjä. Under hela sin historia har riktningen utfört ett aktivt missionsarbete och idag samarbetar de nyväckta medFinska Missionssällskapet.

Tornedalsriktningen

Tornedalsriktningen är till sin grundsyn en gammallaestadiansk gruppering, men den är läromässigt liberalare än huvudfåran. I Finland har rörelsen ca 7000 anhängare. Rörelsens tidning heter Rauhan Sana. Riktningen är verksam också i norra Sverige och Nordnorge. Den är den mest internationella av alla inriktningar inom laestadianismen och har kontakter till Ryssland och Baltikum samt framför allt till Nordamerika. Sedan 1960-talet har den amerikanska systerorganisationen, ett år 1928 grundat apostoliskt-lutherskt kyrkosamfund (Apostolic Lutheran Church), utfört missionsarbete i bl.a. Nigeria, Guatemala och Indien.

Största delen av de svenskspråkiga laestadianerna i Finland hör till denna inriktning. Den svenskspråkiga organisationen heter Laestadianernas Fridsföreningars Förbund (LFF) och huvudorganet Zions Missionstidning.

Elämän sana (Livets ord)

En laestadiansk inriktning som kallas Elämän sana (Livets ord) har bara ca 300 medlemmar. Den kallas även ”pappislinja” (”prästlinjen”) och uppstod i början av 1960-talet när en grupp präster och lekmän lämnade SRK som företräder gammallaestadianismen. Laestadianernas studenthem i Helsingfors står idag nära denna grupp.

Kyrkan och laestadianismen

Förhållandet mellan gammallaestadianismen och kyrkan samt det omgivande samhället har tidvis varit spänt. Rörelsen har dock beslutsamt stannat kvar inom kyrkan fastän vissa teologiska betoningar avviker från den lutherska läran (t.ex. uppfattningen om dopet och kyrkan). Det gammallaestadianska trossamfundet ser sig som den verkliga kyrkan där ”Andens ämbete” samlar de troende ”till en flock runt en Herde”.

Laestadiansk livsstil

Den viktigaste formen för samlingar inom laestadianismen är andaktsmöten (seurat). De hålls oftast i hemmen. Man kräver att talarna, också prästerna, är godkända av den laestadianska rörelsen. Det mest centrala i förkunnelsen är predikan om bättring och syndernas förlåtelse. Laestadianpredikanterna förkunnar syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod.

Inom rörelsen använder man sig såväl av allmän avlösning som bikt. Varje troende har rätt att förkunna syndernas förlåtelse. Enligt gammallaestadianerna är bara de som hör till den egna kretsen sanna troende; de övriga laestadiangrupperingarna är öppnare i detta avseende.

Gammallaestadianernas sångbok heter Sions sånger. De förstfödda använder boken Virsikirja ja hengellisiä lauluja (Psalmboken och andliga sånger) där det förutom de psalmer som kyrkan använder finns 168 andra psalmer. I de övriga grupperingarna inom laestadianismen använder man boken Siionin Matkalauluja (ung. Sions färdsånger).

Till den laestadianska livsstilen hör stora familjer och ett familjecentrerat liv. Trossystrar och -bröder kan hälsa varandra med den traditionella laestadianska hälsningen ”Guds fred” eller Guds frid”.