Läsförhör

Läsförhör eller husförhör har ursprungligen varit samlingar som har hållits för att kontrollera församlingsbornas kunskaper om den kristna tron. Läsförhören har i tiderna utvecklats ur de skriftresor som prästerskapet företog på medeltiden. År 1686 skrev man in stadgar i kyrkolagen om att hålla husförhör. Föräldrarna, husbonden, tjänstefolket och de övriga som arbetade på gården samt barn i läskunnighetsålder skulle samlas i läskretsar.

Innan man införde läroplikt hade läsförhören en mycket betydelsefull folkbildande inverkan. Läsförhören hade en avgörande betydelse för människornas läskunnighet och kunskaper om den kristna tron. Läsförhören var en del av kyrkansdopundervisning, den kristna fostran. Läsförhörens betydelse har ersatts av den kommunala skolundervisningen och församlingarnas konfirmandarbete, vilka idag svarar för folkbildningen och kristendomens förankring i samhället.

I viss mån ordnas ännu läsförhör på landsbygden där de har en samhällelig funktion. De läsförhör som hålls är s.k. allmänna läsförhör och läsförhör för skolelever. En del församlingar har delats in i läsförhörskretsar där till exempel områdets diakoni- och missionskommitté verkar.

I städerna har läsförhörstraditionen tynat bort. Ändå deltar årligen ca 85 000 finländare i läsförhör. Läsförhören är inte enbart undervisningstillfällen utan ett slags årsmöte för församlingen där man presenterar de nya församlingsmedarbetarna för byborna, berättar om församlingens arbete och kommer överens om byns klubb- och söndagsskolverksamhet. Läsförhören hålls i hem, skolor och församlingshem.