Biskop Björn Vikströms påskhälsning: Från vinterkyla till uppståndelse
Den här vintern har vi fått uppleva många veckor av snö och kyla i hela landet. Vi som har längtat efter skidföre är glada, liksom barnfamiljerna som njuter av pulkabackar och möjligheten att tumla om i snön. Samtidigt finns det en underliggande anledning till oro: vintern har varit nyckfull och förorsakat både kaos och livsfara på många håll i Syd- och Mellaneuropa.
Statistiska data talar sitt tydliga språk om att klimatet håller på att förändras. Utvecklingen är svår att förutsäga, och det är väl i synnerhet den här ovissheten som väcker oro. Vi blir påminda om att människan inte har kontroll över världens gång: vi är ansvariga, men samtidigt bara små droppar i mänsklighetens stora hav.
”Vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom?” Så utbrister författaren i psalm 8 i Psaltaren efter att ha begrundat universums storhet. Men texten fortsätter med att förundrat konstatera vilket stort förtroende och ansvar Gud har gett oss människor genom uppdraget att råda över, vårda och bruka skapelsen.
Det här uppdraget har vi människor skött med varierande framgång. Jordmånen har kultiverats, skogsbruk och odlingsmetoder har utvecklats och effektiverats. Mänsklighetens möjligheter att i teorin förse alla med tillräcklig föda har aldrig varit så bra som idag, samtidigt som befolkningsökningen, klimatförändringen och krig hotar att driva miljontals människor från sina hemtrakter.
Vad har påsken med allt det här att göra? Jesus identifierade sig väldigt starkt med de utsatta människorna: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.”
Fastetiden vill hjälpa oss att stanna upp och reflektera över vad det här kan innebära för oss i form av ånger, omvändelse och ny livsinriktning. Men fastan går över i påsk, som visar oss att Jesus inte lämnar oss nedtyngda av lagens krav: tvärtom visar han oss på förlåtelse, försoning och hopp, som bär både mitt i livet och bortom dödens gräns.
Sannolikheten för att Jesus skulle uppstå var mycket nära noll: något sådant hade ju aldrig hänt förr. Just därför är det så lätt att förstå lärjungarnas förvirring och deras svårighet att tro sina ögon. Guds underbara ingripande i våra liv och i vår värld är aldrig en självklarhet som vi kan kalkylera med eller styra, utan alltid en gåva och en nåd. Men den öppna graven är ett kraftfullt och hoppfullt vittnesbörd om att Guds möjligheter aldrig tar slut. Därför behöver vi inte förtvivla inför vår osäkra framtid i livet och i döden, utan vi får i förtröstan på Guds beskydd och hjälp trotsigt verka för skapelsens och våra medmänniskors bästa.
Med de här orden tillönskas Borgå stift en hoppfull påsktid 2018!
Biskop Björn Vikström