Hyppää sisältöön

Avskedsstunden viktig

För Jonna Jantunen var det också just avskedsstunden i kapellet som blev det mest betydande momentet i sorgen efter hennes nyfödda, avlidna bebis.


Hon hade blivit gravid samma år som Janica Kaihoniemi, år 2018, och efter flera infektioner blev det förlossning i femte månaden.
– Jag gick till läkaren på en måndag, minns Jonna. På tisdagen väntade jag, på onsdag fick jag diagnosen bakteriell vaginos. På lördag morgon började jag blöda, men ändå så pass lite att jag kunde stanna hemma ända till sönda­gen.

Och på måndag kväll, i nittonde veckan, kom den lilla bebin ut, redan avliden. Kroppen var så liten att den rymdes i Jonnas hand.

– Min man var med och vi fick sova på sjukhuset första natten, minns Jon­na.
Hela familjen tillsammans.

Familjen erbjöds krishjälp, men hur mycket Jonna än pratade med psykologer och läkare var det ändå den andliga biten som hjälpte henne mest. Ritualen i kapellet och att få ta farväl, även om bilfärden från sjukhuset till minneslunden på gravgården var den tyngsta hon varit med om.

Också hösten efteråt var tung. När Jonna hörde skämt på radion kunde hon inte begripa att folk bara skrattade som om inget hänt. Hon kände också mycket skuld och undrade varför det här hade hänt just henne.

Men mannen, släkten och famil­jen var viktig. Och samma höst lärde Jonna också känna Janica, som gick igenom samma sak, och de märkte båda hur bra det var att inte känna sig ensam om erfarenheten. Därför har de startat en grupp nu, tillsammans med bland andra barnmorska Paula Mylläri och sjukhuspräst Rose- Maj Friman.

Idag väntar både Janica och Jonna barn igen, de njuter av gravidi­teterna.

– Då jag fick sörja ordentligt blev det också lättare att vara glad igen, säger Jonna.

Hon har tatuerat in ett minne av sin första bebis på armen, namnet Toivo, och samma dag som han egentligen var beräknad till världen födde hennes bästa vän en dotter, som nu är Jonnas fadderbarn.

– Och det känns otroligt fint att det föddes en så viktig person just den dagen, säger Jonna.

Text: Hanna Klingenberg, Foto: Camilla Andersson
Texten är första gången publicerad i Vasa svenska församlings tidning. 

Här kan du läsa Janicas berättelse

Allmänna minnesstunder

Tre gånger i året ordnas det i Vasa allmänna minnesstunder för barn som dött under förlossningen eller innan de föddes. Stunderna består av stilla musik, bibelläsning, diktläsning och bön. Och så en diskussion på slutet. 
 – Den här sorgen är så utbredd och vanlig och det är så onödigt att mammorna bara ska vända den in i sig själva och vara helt ensamma om den, säger Rose-Maj. Hon säger också att det finns tankar på att ordna liknande minnesstunder för personer som kanske börjat sörja efter en abort.

För alla sorger räknas, också de oväntade. Och vi behöver hjälpas åt och skapa riter som kan lätta och hjälpa mänskor att gå vidare i sina liv, istället för att de ska fastna i sorgen, ensamma.

Gravidmage. Handen känner på magen och på handleden står namnet Toivo.