Sorgens faser

Det kan kännas bra att få en överblick över den process du är inne i när du sörjer. Nedanom beskrivs sorgeprocessen i fyra faser, som kan vara längre eller kortare, passera helt obemärkta och gå in i varandra. Bekymra dig inte om du inte tycker att din sorg följer det här mönstret. Ditt inre och yttre vet bäst hur just du förmår sörja din sorg.

När det som inte fick hända har hänt

Många berättar i detalj om ögonblicket, när sorgeprocessen startade. Ögonblicket, när man förstod vad läkaren skulle säga. Var man befann sig, när telefonen ringde. Ibland är det ingenting dramatiskt med det – man hade kanske länge anat att dagen skulle komma. Ibland kommer det som en blixt från en klar himmel, och då kan man hamna i chock. I chockfasen kan det hela kännas overkligt. Det kan kännas som om allt går i slow motion, som om man plötsligt befinner sig i en film. Man kan känna att man vill springa bort eller att man kommer att upplösas i atomer. Overklighetskänslan kan sitta i några timmar eller några dagar, ibland längre.

Steget in i sorgen

Innan sorgeprocessen börjar gör den som drabbats en medveten eller en omedveten bedömning av sin situation. Sorgen behöver trygghet omkring sig. Den som förlorat någon kan behöva lite tid att se över sina inre och yttre resurser för att se om det finns tid och kraft för den egna sorgen. Ibland tar det några timmar eller dagar – ibland betydligt längre – innan man går in i reaktionsfasen. Då börjar man reagera på det som hänt. Sorgen kan orsaka många känslor, såsom förtvivlan, ilska, tacksamhet, melankoli, ångest och skuld. Känslorna kan dessutom vara motstridiga och ändra från en stund till en annan.

Aldrig mer

Insikten om vad som har hänt och att livet aldrig mer blir detsamma djupnar allteftersom. Man har kommit till bearbetningsfasen när man inser att livet förändrats, varaktigt och beständigt. Man finner sig i att det är som det är. Starka känslor övergår i stillsammare: ilska blir vemod, förtvivlan blir saknad eller längtan. Livet börjar ta form igen. Så småningom börjar man kanske uppleva saker igen ”för första gången”, t.ex. ”Det här är första gången som jag skrattat hejdlöst sen…” eller ”Det här är första gången jag njutit av vädret sen…”

Livet går vidare – utan

Sorg är ingen sjukdom, därför blir man heller aldrig ”botad” eller ”fri” från den. Förlusten är en del av ens liv, ens historia. Med tiden gör den mindre ont. Man börjar leva en ny och annorlunda vardag, som man så småningom börjar lita på. Då och då kan sorgen göra sig påmind. När man möter tider och händelser under året som man brukade dela, blir förlusten kännbar. Födelsedagar, högtider och årsdagar kan kännas svåra.

Små stjärnor lyser också i mörkret. – Finskt ordspråk

YouTube-video