Min vän sörjer

Att vara den som står bredvid och följer med när någon sörjer är svårt. Kanske du också sörjer den som är död, eller kanske sörjer du för din väns skull. Kanske känner du att du måste vara stark och tapper för din väns skull. Eller kanske känner du skuld över de känslor du har när din vän har det så mycket svårare. Känslor och tankar som de här hör till sakens natur, när man är vän till någon som sörjer.

Men du behöver inte vara tapper och stark. Du behöver inte svälja din gråt. Det en sörjande människa behöver allra mest är någon som finns där. Det kan betyda olika saker för olika människor och vid olika tillfällen. Ibland behöver en sörjande människa få berätta, minnas. Ibland behöver hen bara få vara nära. Ibland är hen vresig, arg och bitter. Ibland behöver hen få låtsas som om ingenting hade hänt, som om allt var som vanligt.

Han fattas mig så att det skär i bröstet! – Mattis i Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren

Den människa som sörjer vet – mer eller mindre instinktivt – vad hen klarar av och behöver. Var inte rädd för att fråga hur du kan hjälpa till: ”Finns det något jag kan göra för dig?”, ”Är det så att du helst inte vill prata om NN idag?” eller ”Behöver du en kram?” Låt den människa som sörjer visa vägen. Kom ihåg att det din vän behövde igår kanske inte är det hen behöver idag. En sorgeprocess går oftast igenom olika faser [länk], även om varje process är unik.

Var inte rädd för att göra fel. Det är betydligt svårare att vara ensam i sin sorg än att vara tillsammans med någon som på olika sätt försöker hjälpa, och lyckas då och då. Att någon försöker kan vara gott nog. 

Inför lidandet hjälper en smula mod mer än kunskap, mänsklig förståelse mer än mod, och den minsta skymt av Guds kärlek mer än allt annat. – C S Lewis, Lidandets problem