Hyppää sisältöön

Ovanliga tider, ovana metoder

Nu har det gått en dryg månad ungefär sedan vi måste leva med olika restriktioner p g a coronaviruset. Det är en lång tid. Vissa saker har blivit vardag, man har arrangerat sig, ordnat om med jobb, hem och familj, blivit kanske varm och van i tvångströjan. Men livet står inte stilla, nytt kommer emot, som det ska tas ställning till. Bland annat också ledan, trytande ork.  När ska det ta slut?

 

Här lite tankar att spinna vidare på

Jag tror det finns två viktiga steg man inte skall hoppa över:

Steg 1                
Säg högt vad du egentligen skulle vilja göra (hälsa på, krama, samla en massa folk till påskmiddag, fara till landet, fira det ena eller det andra etc) för att påminna dig om: det här är inte det normala.

Steg 2                
Men nu går det inte. Vi får sörja begränsningarna. Men sedan ska vi fantasin låta göra sitt arbete. Det blir inte ”samma” som det sku ha varit annars; men det blir något, något annat, med både utmaningar och möjligheter, smärtpunkter och glädjefrön.

Att ta det säkra för det osäkra och ändå vara frimodig

Det är bra att vara försiktig och lyssna till de officiella anvisningarna. Det är ändå onödigt att vara överdrivet ängslig. Gränsen mellan dessa två är tyvärr inte entydig.

Det råder inte (ännu) utegångsförbud. För din egen skull ska du gå ut, röra på dig, njuta av solen när den är framme, vinden, våren som nalkas i alla fall.


Du får le mot den du möter. Det är ju i så fall bara leendet som smittar av sig och inte bobborna. Du får hälsa glatt, fast på du gör det på rekommenderat avstånd.

Teknik

Det finns en hel del gamla och nya hjälpmedel att damma av eller lära sig. Ring, skriv brev, texta, använd dig av sociala medier. Fråga om du inte vet eller inte förstår vad och hur man kan använda dem. Mycket är ovant, det är inte skamligt att inte kunna.

Hitta sätt att hantera sin frustration

Det är väldigt individuellt, naturligtvis. Men jag tror alla sätt att vara kreativ på är bra.  Det hjälper till att uttrycka och hantera det som annars riskera att förbli inuti, snurra och växa sig alltför stort. Pyssla, måla, sjunga, dansa, meditera, påta i trädgården, på balkongen (eller i nån kruka på fönsterbräde, fotografera. Skriv anteckningar dagbok eller dikter. För dig själv eller för vem du vill. Var nyfiken. Prova på något nytt.

Lämna sig inte ensam

Igen: ta först steg 1, sedan steg 2. Det finns många vägar till varann också när man ska hålla ett fysiskt avstånd till andra. Både på nätet och i ”riktiga” världen. Det finns alltid någon som lyssnar, du kan kontakta kyrkans samtalstjänst eller ungdomschatten. På dessa sidor finns även info om hur man kan ta kontakt. Din församling hjälper dig, många frivilliga organisationer ordnar också träffar över nätet. Kanske du hittar tips på via denna grupp; Nyttiga tips för Svenskfinland med corona i knutarna.

Lämna plats åt dig själv

Där den ena kan känna sig ensam kan det vara tvärtom för nån annan: kanske undantagsvardagen med familjen känns kvävande som att man varken fick någonting gjort eller ens lite andrum för sig själv. Konstatera det, lyft katten på bordet och hitta gemensamt på sätt hur ni kan göra det bästa av situationen inom de ramar ni har.

Du får le mot den du möter.

- Claus Terlinden, omsorgspräst