Barn till en förälder i sorg

Små grytor har också öron, brukar man säga. Barn märker om en förälder inte är sitt vanliga jag. Barn behöver få veta vad det är de ser. Försök förklara: ”Du kanske har märkt att jag inte är så glad som jag brukar. Ibland gråter jag, och du kanske har sett att mina ögon ser ledsna ut. Det är för att NN är död. Jag saknar NN. Jag kommer att vara ledsen idag, och i morgon, och en tid efter det, men inte alltid.”

Jag önskar att allihop alltid skulle prata med sin vanliga röst. - Anton, 4 år

Det kan vara smärtsamt att möta barnet alla tankar och frågor, särskilt om både du och ditt barn sörjer. När barnet försöker få grepp om situationen kanske du också tvingas möta din smärta om och om igen, och det kan vara tungt. Om du känner att du behöver tid och rum för din egen sorg, så be andra trygga vuxna att hjälpa till. Det är en bra sak om flera vuxna kan hjälpa barnet att förstå situationen och hitta sig till rätta i den.

Har jag någonting som jag kan säga som skulle göra dig glad igen, mamma? – Johannes, 4 år

Ganska högt upp i åldern har barn en föreställning om att världen kretsar kring dem (s.k. omnipotens). Det innebär också att ditt barn kan tro att din sorg beror på hen.

Barnet kan tänka så på grund av sin psykosociala utveckling – det betyder inte att du har gjort något fel som förälder. Men det kan hjälpa barnet att förstå varför du är ledsen: ”Det beror inte på dig, att jag är sorgsen. Jag är ledsen för att NN är död. Men det känns bra för mig att du är här. Om du vill hjälpa mig, kanske vi kan hitta på något trevligt tillsammans, så att jag får tänka på något annat en stund.”

Barn vill samarbeta, och gör det så långt det är möjligt för dem. Därför kan du också be barnet att komma dig till mötes när du behöver utrymme för din sorg: ”Tror du att du skulle kunna leka för dig själv en stund? Jag skulle behöva prata en stund i lugn och ro med NN här. Du vet ju att jag har varit sorgsen, jag skulle vilja prata lite med NN om det.”

Även om barnet inte själv sörjer kan det ändå hända att barnet upplever din sorg som skrämmande och obehaglig. Ifall du uppfattar att ditt barn är klängigt, gråtmilt, ångestfyllt eller utagerande kan det vara bra att föra sorgen på tal en gång till. Känner du dig osäker på hur du ska hjälpa ditt barn, eller om hens reaktioner gör dig orolig, kan du få stöd och hjälp hos t.ex. hälsovårdens barnrådgivning eller församlingarnas familjerådgivning. Du kan för egen del få prata ut med en människa som lyssnar.