Om alla helgons dag

Ljuslyktor  på gravgården
Foto: Sanna Krook

Alla helgons dag är en sammansmältning av två helgdagar, ”alla helgons dag” (1.11) och ”alla troende avlidnas minnesdag” (2.11). Därför är alla helgons dag numera en mångbottnad helgdag.

Den handlar om oss alla – levande och döda – som tillhör Kristus. Paulus slutade ofta sina brev med hälsningar som den här: ”Hälsa alla som är heliga i Kristus Jesus” (Fil. 4:21).

Men det är också en dag då vi minns alla kristna som blivit martyrer. I Finland slutade man fira helgon i egentlig mening i och med reformationen på 1500-talet. I katolska kyrkan är ett helgon en person som – oftast efter sin död – officiellt förklaras vara helig.

Men eftersom vår kyrka tror att heligheten inte handlar om människan själv och hennes liv, utan är en följd av frälsningen i Jesus Kristus, heligförklaras ingen officiellt. Däremot finns det människor som genom sin tro och sitt liv visar vägen för oss andra – förebilder. Men varken de eller martyrerna är mer helgon än någon annan, eftersom heligheten inte kommer an på något annat än vad Jesus Kristus har gjort för människan.

När man i vår kyrka talar om helgon handlar det alltså om alla de heliga, dvs. alla kristna.

Alla helgons dag som infaller under årets mörkaste tid lyser upp höstmörkret då människor för ljus och blommor till gravarna. I Finland firas alla helgons dag på den lördag som infaller mellan 31.10 och 6.11.

Guds löfte om uppståndelse är inte skrivet i bara böcker utan i vart och ett av vårens blad. – Bönboken: Tradition och liv