Kyrkans nyhetsarkiv

Biskop Peura: Också vår kyrka behöver andra kyrkor

Publicerad 05.09.2017

I sitt öppningstal på biskopsmötet i Jyväskylä på tisdagen (5.9) anknöt biskop Simo Peura till reformationsåret och valde att lyfta fram reformationens ekumeniska betydelse.
– Det blir lätt så att vi bär på historiens börda. Då är faran att vi mera ser på det som skiljer oss åt än det som förenar, sade Peura som fäste uppmärksamheten vid ekumeniska strävanden gentemot den ortodoxa och katolska kyrkan.

Peura konstaterade att lutherska kyrkan i Finland har fört officiella samtal med Rysslands ortodoxa kyrka sedan 1970-talet och att de i internationellt perspektiv fungerat bra. Trots att de läromässiga samtalen bröts utan uttalad orsak 2013 ersattes samtalen 2016 med en konferens om synen på människan och äktenskapet.

Peura lyfte fram enskilda insatser som gjorts de senaste åren men betonade vikten av att de ekumeniska samtalen med ortodoxa kyrkan i fortsättningen handlar om teologi i ett brett perspektiv.

– Jag anser att vår kyrka målmedvetet bör sträva efter att den teologiska dialogen med Rysslands ortodoxa kyrka framöver faktiskt är lärosamtal och i den meningen blir en bred teologisk dialog, sade Peura som inte var helt främmande för att man kunde få till stånd någon form av ”teser” med de ortodoxa.
– Teser ger uttryck för enhet och att utforma dem är en utmaning för de teologiska samtalen.

Synlig ekumenik på luthersk-katolska fronten

– Lutherdomens placering på kyrkornas ekumeniska karta avgörs av hurdana relationer vi har till den katolska kyrkan. Enligt den katolska uppfattningen idag är vi den lutherska kyrka som står närmast den katolska kyrkan. Det tar sig uttryck bland annat i det årliga firandet av S:t Henriksdagen i Rom, sade Peura.

Han betonade vikten av det gemensamma luthersk-katolska dokumentet Gemensam deklaration om rättfärdiggörelseläran, alltså om hur människan räddas, som godkändes för ca 20 år sedan. Han  menade att man i de ekumeniska relationerna kan tillåta egna betoningar så länge den gemensamma uppfattningen inte smulas söder. I dokumentet om rättfärdiggörelseläran, liksom i andra ekumeniska dokument, konstaterar man att det ännu finns frågor där man inte nått samförstånd.

Peura lyfte fram samtal på nordisk nivå och berättade att de första samtalen mellan lutheraner och katoliker i Finland startade 2014. Resultaten från dem kommer att överräckas till ärkebiskop Kari Mäkinen under reformationsveckan 2017. Till påven Franciscus överräcks de i ett senare skede.

– De finländska samtalen har koncentrerat sig på tre teman: kyrkan, nattvarden och ämbetet. I sinom tid utvärderas resultaten av dialogen. Svårigheterna handlar om synen på prästämbetet, biskopsämbetet och framför allt påvens roll som kyrkans överhuvud. Det här är ändå en skillnad i synen som inte orsakades av reformationen utan något som utvecklats senare, konstaterade Peura. Han menade att det ändå inte handlar om oöverstigliga hinder mellan de två kyrkorna.

Enhet både inåt och utåt

Peura avslutade med att påminna om att biskopsämbetet är ett ämbete där man verkar för enhet. Och att man alltid måste verka för enhet i två riktningar, inåt och utåt.

– Uppgiften att vaka över enheten i det egna stiftet har blivit allt mera utmanade. Det är klart att man ska kunna föra fram och diskutera olika åsikter. Men det får inte betyda att  kyrkans enade röst försvinner, att man inte kan gestalta kyrkans ståndpunkt, sade Peura.

Biskop Peuras tal i sin helhet finns som bilaga.

Bilagor till nyheten