Väckelserörelse

De finländska väckelserörelserna har haft en stor inverkan på det religiösa livet i Finland. Med finländska väckelserörelser avser man vanligtvis de fyra stora rörelserna som uppstod på slutet av 1700-talet och början av 1800-talet.

De traditionella väckelserörelserna är bedjarrörelsen, den pietistiska väckelsen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. Den femte väckelsen kallas den form av luthersk väckelsekristendom, vars uppkomst dateras till tiden efter krigen. Väckelserörelsernas gemensamma rötter finns i den pietism som uppstod i Tyskland på 1600-talet. Å andra sidan har man också tagit intryck från den anglosaxiskaevangeliserande väckelsekristendomen.

I alla väckelserörelser i Finland har man betonat bibeltroheten och den lutherskabekännelsen. Väckelserörelserna har uppstått som proteströrelser som ofta har uttryckt en vilja att återgå till en tydlig, enkel och stark religiositet. Varje rörelse har sina egna betoningar. En väckelserörelse börjar alltid med en väckelse som ofta innehåller karismatiska (extatiska) upplevelser. Tydligen skapar kraftiga samhälleliga omvälvningar och kyrkans oförmåga att svara mot de utmaningar som förändringarna medför en grogrund för att en väckelse skall bryta fram. En regelbunden mötesverksamhet och att ledare stiger fram är de första tecknen på att väckelsen håller på att organiseras i en egen rörelse.

Karakteristiska drag för de finländska väckelserörelserna är:

  1. Väckelserörelserna är förnyelserörelser inom kyrkan.
  2. Väckelserörelserna har kyrkohistoriska beröringspunkter med pietismen eller den evangeliserande väckelsekristendomen.
  3. Väckelserörelserna är på sätt eller annat en organiserad folkrörelse.

Enligt Kyrkans forskningscentrals undersökningar har väckelserörelserna brett ut sig från sina traditionella stödområden till nya församlingar. Mest utbredda i församlingarna är gammallaestadianismen, Folkmissionen (Kansanlähetys) som räknas till den s.k. femte väckelsen, samt den pietistiska väckelsen och den evangeliska rörelsen. Dessa hade under början av 2000-talet verksamhet i ca två av tre församlingar.

I nästan alla församlingar verkar flera rörelser sida vid sida. Man kan ännu urskilja kärnområden för de äldre väckelserörelserna. Gammallaestadianismens starka fäste är fortfarande i vårt lands norra delar och norra Österbotten. Den evangeliska rörelsen sammanhängande stödområden är i södra och mellersta Österbotten och i Egentliga Finland. Bedjarrörelsen har begränsats främst till Satakunda och Egenliga Finlands norra del.

De finlandssvenska väckelserörelserna har sitt största understöd i Österbotten. Rörelser som verkar på svenska är bl.a laestadianer, den evangeliska rörelsen, Kyrkans Ungdom, Luthersk Inremission och den s.k. Oas-rörelsen. Folkmissionen (Kansanlähetys) som hör till de nyare andliga rörelserna har sin tyngdpunkt i Östra Finland. Alla rörelser som hör till den femte väckelsen har fått klart starkare fotfäste inom S:t Michels stift än i övriga delar av landet.

Förutom de traditionella väckelserörelserna och den femte väckelsen finns den s.k. karismatiska rörelsen som på 1970-talet bredde ut sig i allt flera församlingar. Väckelserörelserna har också etablerat sig i Helsingforsområdet (uppgifter från 2003). En undersökning visar att väckelserörelserna inte håller på att dö ut utan att de hela tiden når nya människor. Att man hör till en rörelse utesluter inte heller att man tar emot influenser från andra rörelser.