Omsorgsarbete

En kognitivt funktionshindrad person har en skada som gör att han eller hon har svårigheter med att ta emot, bearbeta och förmedla information. Att lära sig nya saker och begreppsligt tänkande är svårare för personer med kognitiva funktionshinder än för andra. Tidigare har man använt begreppen utvecklingsstörning eller förståndshandikapp.

Utgångspunkten för kyrkans omsorgsarbete är att respektera den funktionshindrade och beakta dennas funktionshinder i församlingsarbetet. Man stöder de funktionshindrade så att de kan delta i församlingens arbete. I det omsorgsarbete som församlingarna gör verkar man i samarbete med de funktionshindrade, deras föräldrar och andra närstående.

Kyrkans omsorgsarbete startade på diakonianstalter. I samhället har man övergått från det institutionscentrerade omsorgsarbetet till arbete inom den öppna vården. Att tyngdpunkten förflyttats har medfört nya utmaningar för församlingarna så att de kan verka så att kyrkan är öppen för alla, jfr. kyrkans nya program ”Kirkko kaikille” (En kyrka för alla).

Omsorgsarbetet i vårt land är indelat i specialvårddistrikt. Församlingarna har anställt teologer och diakoniarbetare som utför kyrkligt arbete bland de funktionshindrade. I församlingarna är arbetet en del av det övriga församlingsarbetet och någon tjänsteinnehavares ansvarsområde. I Finland arbetar en omsorgspräst på svenska, bland de funktionshindrade på Borgå stifts område.

De funktionshindrades egna skriftskolor har en lång tradition inom församlingsarbetet. Planen för konfirmandarbetet 2001 omfattar alla döptaungdomar. Projektet Rippikoulu kaikille (En skriftskola för alla) söker nya former så att alla kan gå i skriftskola antingen tillsammans med andra eller i smågrupper. Kyrkhelger för funktionshindrade, olika diskussionsgrupper och rekreationsverksamhet (läger, utflykter) är en viktig del av församlingsarbetet.