Nattvard

Nattvarden är vid sidan av dopet det ena av den lutherska kyrkans två sakrament. De synliga elementen i nattvarden är bröd och vin i vilka Kristus är verkligen närvarande sedan de konsekrerats eller helgats i samband med nattvardsbönen.

Enligt kyrkans tro är nattvarden människans närmaste gemenskap med Kristus, som ger sig själv som livets bröd till var och en som tror på honom (Joh. 6:35). Nattvarden är syndaförlåtelsens, försoningens och återlösningens måltid.

Det kristna livets mål är att i Guds rike få delta i den stora nattvarden i himlen tillsammans med Kristus. Nattvarden föregriper denna himmelska festmåltid.

Nattvardens instiftelse

Jesus själv instiftade nattvarden. Kärnan i nattvardsbönen är nattvardens instiftelseord som bygger på de ord som Jesus uttalade till sina lärjungar påskärtorsdagen före sin korsfästelse och uppståndelse.

I nattvarden minns man Jesu korsdöd och uppståndelse, och blir delaktig av deras frukter. Nattvarden innebär också gemenskap (grek. Koinonia) mellan Kristus, ”den kämpande kyrkan” (de nu levande kristna) och den ”triumferande kyrkan” (de heliga som redan nått målet). Församlingen, de heliga och Guds änglar lovprisarGud tillsammans, särskilt i nattvardsliturgins helighymn (lat. Sanctus).

Nattvarden som trons heliga hemlighet

Liksom Kristi inkarnation, d.v.s. Guds födelse till världen, är också nattvarden en trons hemlighet. Nattvardens kärna är övernaturlig, och den kan inte förstås med förnuftet. Den kan ändå mottas med tacksägelse. Därför kallas nattvarden också för eukaristi, d.v.s. tacksägelsemåltid (grek. Eukharistia).

Kristi verkliga närvaro i nattvarden, som sker genom den heliga Anden, kallas inom den lutherska kyrkan för realpresens (lat. Realis praesentia). I nattvarden är det alltså fråga om ett möte med Gud som reellt närvarande.

På grund av nattvardens övernaturliga karaktär uppmanar aposteln Paulus till att göra skillnad mellan nattvarden och allt annat ätande och drickand, för att ingen skall motta nattvarden till sin dom (1Kor. 11:27-29).

Nattvarden är centrum för kyrkans verksamhet

Söndagen och nattvarden hör samman. Därför firar man också i den lutherska kyrkan vanligen mässa, d.v.s. nattvardsgudstjänst på söndagarna. I katekesensägs det: ”Vi behöver denna måltid. Kristi inbjudan till nattvarden gäller särskilt dem som är medvetna om sin synd och skuld”.

Varje skriftskolgången och konfirmerad medlem av församlingen kan delta i nattvarden. Ett döpt barn kan delta i nattvarden tillsammans med en förälder eller någon annan konfirmerad [[medlem av kyrkan som har ansvar för barnets kristna fostran.

Barnnattvardsgång blev möjlig inom Finlands lutherska kyrka år 1979. En döpt församlingsmedlem som deltar i konfirmandundervisningen, kan efter att ha fått nattvardsundervisning delta i nattvarden i församlingens gemensamma gudstjänst tillsammans med sin konfirmandlärare.