Kyrkofader

Benämningen kyrkofader används om de betydande kyrkliga lärare som uppträdde i kyrkan under tiden efter apostlarna, på 200-600-talet. Berättelser om kyrkofädernas liv, deras efterlämnade predikningar och skrifter har berikat kyrkans andliga liv och teologi. Många kyrkofäder är erkända helgon såväl inom denortodoxa som inom den romersk-katolska kyrkan. Också den lutherska kyrkan respekterar urkyrkans och den gammalkatolska kyrkans kyrkofäder, och arvet från dem.

De stora kyrkofäderna i kyrkan i väst är bl.a. Augustinus (i vars namn den munkorden, augustinerna, som Luther tillhörde grundades), Ambrosius, Cyprianus, Tertullianus, och Antonius den Store. De mera kända fäderna i kyrkan i öst är Johannes Chrysostomus, Kyrillos, Gregorius av Nyssa, Basileius den Store, och Gregorius av Nazians.