Kyrkböcker

Med kyrkböcker avses olika register och förteckningar som församlingenupprätthåller. De är förteckningar över församlingens medlemmar samt förteckningar över födda och döpta, de som gått i skriftskola och konfirmerats samt personer för vilka man gjort hindersprövning för äktenskap. Dessutom förs register över dem som vigts till äktenskap, över döda och begravna, in- och utflyttade och dem som skrivit ut sig ur kyrkan och dem som anslutit sig till kyrkan. (Kyrkolagen16:1).

Gamla kyrkböcker är intressanta källor för bland annat släktforskning. Från och med år 1667 började man bokföra uppgifter om nivån på befolkningens kunskaper om kristendomen och deras deltagande i församlingens aktiviteter. Småningom började man också anteckna uppgifter som samhället behövde. Sådana var till exempel deltagande i uppbåd, vaccinering och skolbildning. I dagens läge är kyrkböckerna närmast kyrkans officiella medlemsregister.

Ända till år 1962 infördes uppgifterna om församlingsmedlemmarna i inbundna böcker. De äldsta av dem har mikrofilmats. På 1960-talet övergick man till så kallade familjeakter, dvs. särskilda kartotekskort. Numera har församlingarna tagit datateknologin till hjälp vid registreringen av sina medlemmar. Kyrkböcker som är äldre än hundra år, kan församlingen överföra till landskapsarkivet.

Aktuella uppgifter om finländarna finns numera i befolkningsregistret. Församlingarna deltar i uppdateringen av uppgifterna och därifrån får de den information de behöver för sin verksamhet.