Kriminalvårdsarbete

Det kristna kriminalvårdsarbetet i Finland har en lång historia. Själavårdstjänster i fängelser har funnits ända sedan 1800-talet. Redan innan dess, ända från 1500-talet, finns omnämnanden om själavård i fängelser i Finland. Också de kristna organisationernas och församlingarnas fängelsearbete har utförts av frivilliga sedan 1800-talet.

Kriminalvårdsarbetet har ett bredare verksamhetsfält än fängelsearbetet. Det innebär att man också tar hand om frigivna fångar och deras familjer. Det kristna kriminalvårdsarbetet har också historiskt sett en nära anknytning till drogarbetet.

Kriminalvårdsarbetet inom kyrkan idag

Idag gestaltas kriminalarbetet inom den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland som fyra huvudområden:

  1. Arbete till förmån för straffade och deras anhöriga.
  2. Arbete till förmån för brottsoffer och deras anhöriga.
  3. Samarbete med icke-kyrkliga aktörer inom kriminalarbetet (offentliga sektorn och organisationer)
  4. Deltagande i den teologiska, etiska, samhälleliga och vetenskapliga diskussionen, och forskningen kring kriminalarbetets grunder och verksamhet.

Kyrkans kriminalvårdsarbete har enligt den ovan presenterade indelningen ett mycket brett verksamhetsområde.

Arbetet utförs i fängelser, församlingar, kommuner, familjer, i samarbete med myndigheter och många organisationer. I arbetet deltar såväl församlingarnas och organisationernas anställda som flera hundra frivilligarbetare. En betydande del av kriminalarbetet sker genom det allmänna församlingsarbetet, inom själavården,diakonin, familjearbetet, ungdomsarbetet och den kristna fostran.

Kyrkans kriminalarbete grundar sig på principen för restorativ rätt som motsvarar principen om andlig, själslig och social försoning. Utgående från försoningens och den restorativa rättens synvinkel skadar brottet både offret och förövaren samt den sociala gemenskap dit de hör.

Inom kriminalarbetet är målet att återställa offrets, förövarens och samfundets brustna relationer samt att hela samfundets medlemmar.